Utvecklingskurvan

Det börjar med att du försöker passa in, trots att det känns helt fel, trots att det svider, trots att det tråkar ut dig, trots att det är rent förnedrande.
Det går lite tid.
Plötsligt vågar du göra det där du egentligen vill, istället för det där du gör för att passa in.
Det går ännu mera tid.
Och till slut så vågar du inte längre, du bara gör och är.
Dig själv.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Förhoppningsvis blir det så men det kan också bli precis tvärt om Du försöker passa in och passa in så till slut så tappar du bort vem du egentligen är. men....så är det då inte för dig och mig. Vi är några sturiga varelser som minsann är dom vi är och står för det.
Lisbeth sa…
Sen är då den stora frågan: Vill man var den man är? Ibland så blir jag så less på mig själv att jag alltid vill något annat. Sedan några veckor har jag gjort det jag aldrig gjort i livet. Jag har struntat i att utveckats. Jösses så skönt det är.
Ha det så fint
Ktam
Soldansare sa…
Nej, visst kan man få nog av sig själv ibland. Men ju mindre man gör våld på sig själv desto bättre tror jag att man trivs med sig själv också.

Populära inlägg