Den blanka näsan
Har blivit lite solbränd under Palma-resan och i vårsolen sedan vi kom hem, noterar jag förnöjt när jag ser mig själv i badrumsspegeln. Men näsan är ju lite blank, förstås. Automatiskt sträcker jag mig efter pudret som ligger i badrumsskåpet.
Sedan fastnar jag återigen i funderingar kring skönhetsidealens galenskap. Varför är det en dödssynd att ha blank näsa? Vem har bestämt att det är fult?
Och vem har bestämt att män får ha hår under armarna men inte kvinnor? Det växer ju hår under armarna på både män och kvinnor. Vem kom på att hälften av oss ska raka oss där, och framför allt varför?
Och alla dessa livsviktiga skönhetsmedel som innehåller så mycket underliga ingredienser. Ibland är de mirakelgörande eftersom det innehåller något särskilt ämne och ibland är det mirakelgörande för att det inte innehåller något annat. De förlänger, reparerar, återfuktar och slätar ut. Det är ett under att huden håller ihop och håret inte faller av på dem som inte använder allt det där som kvinnorna i reklamen är i extas över. Men jag ska nog klara mig: Jag smörjer in fötterna med en kräm som innehåller havsextrakt (Det framgår inte vad havsextrakt är, eller varför det är bra med havsextrakt för fötterna.) och tvättar mig i ansiktet med något som innehåller mikropartiklar. Texten på burken får det att låta som om mikropartiklar är ett ämne av något slag.
Så gott som all TV-reklam känns som en direkt förolämpning av min intelligens. Att reklammakarna förmodligen har gjort omfattande psykologiska och sociologiska studier som visar att detta är vad vi människor vill höra, att det är sådant som vi "går på" tyder på att mänskligheten är bortom all räddning. Medan jag väntar på undergången pudrar jag min blanka näsa.
För säkerhets skull.
Sedan fastnar jag återigen i funderingar kring skönhetsidealens galenskap. Varför är det en dödssynd att ha blank näsa? Vem har bestämt att det är fult?
Och vem har bestämt att män får ha hår under armarna men inte kvinnor? Det växer ju hår under armarna på både män och kvinnor. Vem kom på att hälften av oss ska raka oss där, och framför allt varför?
Och alla dessa livsviktiga skönhetsmedel som innehåller så mycket underliga ingredienser. Ibland är de mirakelgörande eftersom det innehåller något särskilt ämne och ibland är det mirakelgörande för att det inte innehåller något annat. De förlänger, reparerar, återfuktar och slätar ut. Det är ett under att huden håller ihop och håret inte faller av på dem som inte använder allt det där som kvinnorna i reklamen är i extas över. Men jag ska nog klara mig: Jag smörjer in fötterna med en kräm som innehåller havsextrakt (Det framgår inte vad havsextrakt är, eller varför det är bra med havsextrakt för fötterna.) och tvättar mig i ansiktet med något som innehåller mikropartiklar. Texten på burken får det att låta som om mikropartiklar är ett ämne av något slag.
Så gott som all TV-reklam känns som en direkt förolämpning av min intelligens. Att reklammakarna förmodligen har gjort omfattande psykologiska och sociologiska studier som visar att detta är vad vi människor vill höra, att det är sådant som vi "går på" tyder på att mänskligheten är bortom all räddning. Medan jag väntar på undergången pudrar jag min blanka näsa.
För säkerhets skull.
Kommentarer