Så står det till i miniatyrvärlden

Nej, nu ska jag sluta att gnälla och predika. Jag tar och leker lite i dockskåpet istället. 

Leonard och Virginia blev ju så lyckliga över att äntligen få en säng efter att ha tvingats sova i soffor och fåtöljer under så lång tid, så de har sovit i flera veckor nu. När de började vakna till var jag dessutom så tanklös att jag ställde in en flaska champagne åt dem, så att de verkligen kunde fira det nya möblemanget. Jag tänkte inte på att vinkällaren fortfarande är ganska tom och att de inte är så vana vid alkohol. Efter att ha halsat i sig champagnen tvärslocknade de naturligtvis igen.

Laura har ju haft säng hela tiden så hon har en mer normal dygnsrytm. Hon har visserligen inte haft någon madrass i sängen men hon är av ett annat virke än Virginia och Leonard och klagar inte. 

Dessutom har hon fått en tidning och en rosa telefon, så medan de andra två har sovit ruset av sig har Laura roat sig med att pladdra ostört med vänner och bekanta. 

Men nu tycker hon, som jag att det kan vara dags att de tar och packar sig upp ur sängen. Lite svart kaffe och något flottigt bakverk i vinterträdgården kan nog bota den värsta baksmällan, tror hon. Dessutom är det dags att inviga de från Spanien anlända trädgårdsmöblerna.

Laura tycker också att de behöver engagera sig lite mer i badrumsrenoveringen. Marmorgolvet behöver justeras lite och tapetseringen fortsätta. Dessutom har jag lovat förfärdiga en grön kakelugn som man kan elda i när man vill ta ett bad på vintern utan att frysa ihjäl. Laura är väldigt nyfiken på hur jag ska lyckas med det. Själv är jag mer orolig för tapetseringen. Tapeterna har en tendens att trassla in sig i marmorn. Undrar i hur många hus man har problem med sådant. 

Med förenade lyckas Laura och jag ändå lura ned paret Mason i vinterträdgården. Där serveras nattsvart kaffe och morotskaka. Leonard verkar vara den som tagit mest "skada" av champagnen. Han muttrar och gnäller. När han får syn på skottkärran med verktyg i går han totalt i baklås. Tror vi på riktigt att han tänker ägna sig åt hantverkande? Han är för i helvete författare! Jag försöker förklara att verktygen inte nödvändigtvis måste vara avsedda för honom och ger honom ett paket tobak som muta. Han undrar hur man kan vara så dum att man köper tobak när man inte har köpt någon pipa. Om han tar sig tid att läsa på paketet ser han att tobaken faktiskt går att tugga också, kontrar jag. Han tycker att det är märkligt att jag kan begära att han ska kunna läsa när jag inte har gett honom några glasögon.
Laura himlar menande med ögonen och ger honom ytterligare en kopp kaffe. Sedan tar hon och Virginia var sin rejäl bit tobak efter morotskakan.