Det är jag som är Mini-Ernst

Sommaren och semestern är en tid då man påtar i sin trädgård och pysslar med sitt hus. Själv pysslar jag i dockskåpet. Något riktigt hus eller trädgård vill jag, vid gud, inte ha men när det gäller dockskåpsinredning tappar jag totalt kontrollen och tidsuppfattningen. Jag är nästan inte kontaktbar. Försöker man tala med mig den närmaste timmen efter att jag har varit tvungen att avbryta mitt pysslande, svarar jag ofta med att berätta om vad det ska vara för färg på kakelugnen i badrummet och att jag måste köpa modellera. 


Just nu håller jag på att lägga golv med glasspinnar. Tydligen behöver vi äta mer glass i familjen. Jag trodde att vi hade det omvända problemet. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska låta golvet vara obehandlat eller om jag ska måla golvbrädorna, förlåt glasspinnarna, svarta så att det blir en dramatisk effekt. Vi får väl se.


I det här rummet ska Leonards faster, konstnärinnan Sigrid husera så småningom. Hon ser fram emot att få en svart järnsäng att sova i. 

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det där med parkettgolv av glasspinnar var då verkligen en bra ide. Det är härligt med människor som är kreativa och fyllda av passion för det dom gör. Heja på

Populära inlägg