Vila och vidskeplighet

Är nyligen hemkommen från ännu en vecka i  lägenheten i Palma de Mallorca. Jodå, jag vet hur lyckligt lottad jag är. Jag tänker ofta på vad det ska kosta att ha det så här bra. För kosta måste det ju, förr eller senare, enligt mitt vidskepliga sett att se på tillvaron.
   Enligt mitt vidskepliga sett att se på världen får man heller inte se fram emot semesterresor allt för mycket, eller känna sig allt för avslappnad inför dem. Ändå har jag sällan varit så lugn inför en resa som den här. Eller under den, för den delen. Jag har över huvud tag slappnat av på ett närmast onaturligt vis den här veckan. Skrivit mycket, läst mycket, ätit gott och badat. Helt varit i nuet, på det där sättet som man bara talar om att man ska vara.

Detta övermod kostade att nacken havererade i torsdags. Jag fick lämna solstolen i förtid och gå hem och palla upp mig i sängen och äta värktabletter i stället. Men jag låg där och lyssnade på ett gammalt sommarprogram med Filip och Fredrik medan tabletterna kickade in, så det var ett lågt pris för all denna frid.

Lugn och avslappnad landade jag på svensk mark och hade inte en tanke på att jag skulle få några depressioner eller ångestattacker över att börja jobba igen. Inte förrän jag, intet ont anande, läste DN:s tips på hur man ska undvika ångest och depression över att semestern är över. Då slog det till direkt, jag hann inte längre än till det första tipset förrän jag fick ångest.
   Det löd sålunda; man ska "se till att ta vara på" kvällarna, bada och sitta ute och grilla och "se till att njuta" av sommaren trots att man har börjat jobba. Det är just den där njutningshettsen som ger mig ångest. Visst är det trevligt att sitta ute och grilla, det kan till och med vara trevligt att bada ibland. Men den där "se till att ta tillvara på"-stressen....
   Kan det inte vara över snart, tänker jag. Kan vi inte få slappna av snart. På riktigt.

I DN kan man vidare läsa Påvens tio tips för ett lyckligare liv. Det är ingen hejd på vilken visdom som sprids via denna tidning. Här finns också Magdalena Ribbings frågespalt om vett och etikett som jag följer med fascinerat intresse. Jag fascineras av mänskligheten, kanske främst den svenska mänskligheten som har så stort behov av att få bekräftat av vilt främmande människor att vi gör rätt. Varför behöver man fråga om det är korrekt att ha folkdräkt på ett barndop, undrar jag. Hur fel kan det bli?
  Nå, Påvens fjärde bud - förlåt tips - på hur vi ska få ett lyckligt liv är att vi ska njuta av vår fritid. Inte hetsa så mycket efter pengar utan hitta de enkla nöjena. För en gångs skull tänker jag gå på Påvens linje. Jag slutar att hettsnjuta av sommaren per omgående , bestämmer jag. Från och med nu gör jag vad jag vill med min fritid. Njuter i sakta mak.

Och när jag går till jobbet morgonen därpå känner jag den där befriande skärpan i luften som är det första tecknet på att hösten är på väg. Den känslan är som valium i mina ådror.
Äntligen.