Nostalgikalendern: Lucka 19

När jag var barn var det alltid julgransplundring i Folkets hus efter helgerna. En man med dragspel höll i det hela och när man hade dansat klart kom det två tomtar med godispåsar i en pulka som de delade ut till alla barn. Så mycket godis var det väl inte i de där påsarna; där var en mandarin, en liten ask russin och en kolaklubba. Kanske var det något mer också men det var dessa tre saker som lämnade outplånliga minnen. Kolaklubban var inlindad i ett gult papper med jokrar på och man hade choklad runt hela munnen när man åt den.
Jag var väldigt försiktig som barn och det är ett under att jag tog mig fram och fick min påse. Inte var jag så förtjust i själva dansandet heller men det vågade jag inte tala om. Som jag minns det var hela julgransplundringen full av sånger som Skära, skära havre  och det är ju en direkt vidrig sång.

På julsånger.se kan man läsa att: "Skära, skära havre är en klassisk sånglek som passar på julafton kring granen eller till midsommar runt midsommarstången, till barnens stora glädje."

Vad är det för fel på folk? Det finns väl inget att känna stor glädje över i den här sången. Hur tänkte man när man skrev den? 

Jag antar att vi måste ha sjungit små grodorna också och den går väl ann, alla hoppar runt och kvackar och ser lika dumma ut, ingen behöver gå ensam i ringen och bli skrattad åt. Men det är Skära, skära havre jag minns.