torsdag, oktober 15, 2015

Istid

Det har redan börjat.
Jag fryser.
Jag fryser på jobbet, jag fryser hemma, Jag fryser på vägen mellan jobbet och hemmet. Jag fryser dygnet runt.
Och kylan tränger sig in genom huden och in i benen och förlamar kroppen så att det blir tungt att röra sig. Man för sig långsamt, långsamt och trögt.
Den tar sig upp i huvudet och stänger av tanken och lusten. Man kopplar ned. Man sträcktittar på alla avsnitten av Polisen i Strömstad på Öppet arkiv, för att överleva.

Och det är bara i mitten av oktober. Sedan är det november, december, januari, februari och kanske även mars. Fem månader. Vi är bara i början.

Jan Johanssons version av Visa från Utanmyra är egentligen november månads musik men jag känner att vi behöver den redan nu. Den gestaltar det vackra i att bita ihop och härda ut. Vi biter ihop och härdar ut.




Och jag vet att jag inom någon vecka kommer att skriva ett inlägg om hur skönt det är att kura ihop sig i mörkret på väg till jobbet och liksom kröka hela sitt jag inåt. Och annat liknande svammel.
Jag är inte konsekvent till min natur.
Det är bara så det är.
Vi biter ihop och härdar ut.

3 kommentarer:

Laura Welmont, 711108-9202, 21.18 gmt+2 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Leva-Kerstin sa...

ej
Som jag brukar säga; tankens kraft kan försätta berg. Man kan allt bara man vill, eller hur?
Förödande njaä, visst jobbigt under tiden men utvecklande i längden, eller vad tycker du?
Önskar dig en bra vecka

Soldansare sa...

Tack det samma, Leva-Kerstin. Jo, det är ju tydligen bra att gå ned i vila/dvala vissa perioder.