Svenska gummistövlar
Redan när jag stod i bokhandeln och läste de första fyra meningarna i Henning Mankells Svenska gummistövlar hörde jag Philip Sandén läsa dem parallellt med mig inuti mitt huvud.
Det är fyra konkreta meningar som meddelar 1, vad som har hänt: huvudpersonens hus har brunnit ner till grunden. 2, när hände det: en söndag förra hösten. 3. hur var vädret när det hände: det blåste 20 sekundmeter. Mankell är en av de där författarna som använder exakt rätt antal ord och på något sätt lyckas han få en slags stillhet i det språk som förmedlar denna dramatiska händelse.
Att jag hör Philip Sandéns röst i huvudet beror på att det var han som läste in Italienska skor, boken som fick mig att göra en helomvändning när det gäller Henning Mankell. Tidigare hade jag bara läst några av Wallander-deckarna och det hade liksom krupit lite olustigt i mig medan jag gjorde det. I och med Italienska skor insåg jag att Mankell är eminent författare. Det är fantastisk historia om Fredrik Welin, en läkare i övre medelålder som, sedan han begått ett ödesdigert misstag under en operation, mer eller mindre isolerat sig ute på en ö han ärvt efter sina morföräldrar. En vintermorgon, när han kryper upp ur den vak där han tar sina sedvanliga morgondopp, står en kvinna med rullator ute på isen. Det förflutna har hunnit ikapp honom.
Det först när jag har köpt boken, Svenska gummistövlar alltså, och ska börja läsa den på allvar som jag upptäcker att den är en fristående fortsättning på Italienska skor. Om Fredrik i den första boken tvingas ta itu med sitt förflutna så blir han i den här tvungen att ta itu med framtiden. Det mest akuta är att hitta tak över huvudet sedan huset brunnit ner, men eftersom hans dotter Louise har sin husvagn stående på ön så finns en provisorisk lösning nära till hands. Det är värre att acceptera och hantera det här med åldrandet och ålderdomen, att majoriteten av dem man möter på gatan är äldre än man själv. Men det är inte bara en bok om åldrandet, det är också en bok om att ta vara på det man får i livet, även om det man får inte är det man hade önskat sig från början. Som till exempel en vildsint, vuxen dotter med helt andra idéer och värderingar än dem man själv har. Det handlar också om längtan efter andra människor. Fredrik Welin har ju vänt sig från människor så till den grad att han har sagt ifrån sig postutdelningen. Men nu börjar han till slut att treva sig ut ur sin bubbla och söka kontakt.
Det är fyra konkreta meningar som meddelar 1, vad som har hänt: huvudpersonens hus har brunnit ner till grunden. 2, när hände det: en söndag förra hösten. 3. hur var vädret när det hände: det blåste 20 sekundmeter. Mankell är en av de där författarna som använder exakt rätt antal ord och på något sätt lyckas han få en slags stillhet i det språk som förmedlar denna dramatiska händelse.
Att jag hör Philip Sandéns röst i huvudet beror på att det var han som läste in Italienska skor, boken som fick mig att göra en helomvändning när det gäller Henning Mankell. Tidigare hade jag bara läst några av Wallander-deckarna och det hade liksom krupit lite olustigt i mig medan jag gjorde det. I och med Italienska skor insåg jag att Mankell är eminent författare. Det är fantastisk historia om Fredrik Welin, en läkare i övre medelålder som, sedan han begått ett ödesdigert misstag under en operation, mer eller mindre isolerat sig ute på en ö han ärvt efter sina morföräldrar. En vintermorgon, när han kryper upp ur den vak där han tar sina sedvanliga morgondopp, står en kvinna med rullator ute på isen. Det förflutna har hunnit ikapp honom.
Det först när jag har köpt boken, Svenska gummistövlar alltså, och ska börja läsa den på allvar som jag upptäcker att den är en fristående fortsättning på Italienska skor. Om Fredrik i den första boken tvingas ta itu med sitt förflutna så blir han i den här tvungen att ta itu med framtiden. Det mest akuta är att hitta tak över huvudet sedan huset brunnit ner, men eftersom hans dotter Louise har sin husvagn stående på ön så finns en provisorisk lösning nära till hands. Det är värre att acceptera och hantera det här med åldrandet och ålderdomen, att majoriteten av dem man möter på gatan är äldre än man själv. Men det är inte bara en bok om åldrandet, det är också en bok om att ta vara på det man får i livet, även om det man får inte är det man hade önskat sig från början. Som till exempel en vildsint, vuxen dotter med helt andra idéer och värderingar än dem man själv har. Det handlar också om längtan efter andra människor. Fredrik Welin har ju vänt sig från människor så till den grad att han har sagt ifrån sig postutdelningen. Men nu börjar han till slut att treva sig ut ur sin bubbla och söka kontakt.
Kommentarer