Tidig morgon vid Illetes
Det är fortfarande ett morgonljus över havet, lite guldigare och mildare. Det råder ett slags lugn över Platja d'Illetast ännu, även om den inte är tom på folk.
Vid avdelningen för de svindyra solstolarna, där det ingår fri tillgång till vatten, en fruktsallad och ett glas cava, har servicen inte kommit igång ännu. En ung man med en midja så smal att man undrar hur alla inälvor kan få plats därinne, irrar omkring bland stolarna och lägger ut en madrass här, en handduk där. Ett tag springer han omkring med ett par små träbord utan att hitta någon plats för dem, till slut ställer han dem ifrån sig vid ett räcke och fäller upp ett parasoll istället. Hans inte fullt lika magra, men ej heller särskilt feta kollega springer omkring med en lista i handen och ett gäng med ljusblå banderoller med texten reservado över axeln. Han jagar hit och dit mellan stolarna tills han till slut har reserverat alla stolarna.
Uppe på terrassen sitter en milt överviktig svensk turist med magen vällande över bikinilinjen och undrar varför de helt enkelt går från den ena änden till den andra i raderna, från rad till rad. Hur svårt kan det vara att skapa lite struktur. Sedan tänker hon att hon är på semester och ska låta de stackars pojkarna jobba i fred. Hon har ju en pocketbok att läsa.
Ner vid vattnet simmar killen som hyr ut trampbåtar och SUP-bräder ut och trycker ner en skylt som talar om att här får man inte simma i rännan som är trampbåtarnas utfart. Badvakten hissar den gröna flaggan och längst ut på den yttersta klippan spärrar en långnäbbad fågel ut sina svarta vingar och torkar dem i solen. Länge. Den bryr sig inte om dem som springer omkring på stranden, ostrukturerade eller strukturerade. Den torkar sina svara vingar i solen
Vid avdelningen för de svindyra solstolarna, där det ingår fri tillgång till vatten, en fruktsallad och ett glas cava, har servicen inte kommit igång ännu. En ung man med en midja så smal att man undrar hur alla inälvor kan få plats därinne, irrar omkring bland stolarna och lägger ut en madrass här, en handduk där. Ett tag springer han omkring med ett par små träbord utan att hitta någon plats för dem, till slut ställer han dem ifrån sig vid ett räcke och fäller upp ett parasoll istället. Hans inte fullt lika magra, men ej heller särskilt feta kollega springer omkring med en lista i handen och ett gäng med ljusblå banderoller med texten reservado över axeln. Han jagar hit och dit mellan stolarna tills han till slut har reserverat alla stolarna.
Uppe på terrassen sitter en milt överviktig svensk turist med magen vällande över bikinilinjen och undrar varför de helt enkelt går från den ena änden till den andra i raderna, från rad till rad. Hur svårt kan det vara att skapa lite struktur. Sedan tänker hon att hon är på semester och ska låta de stackars pojkarna jobba i fred. Hon har ju en pocketbok att läsa.
Ner vid vattnet simmar killen som hyr ut trampbåtar och SUP-bräder ut och trycker ner en skylt som talar om att här får man inte simma i rännan som är trampbåtarnas utfart. Badvakten hissar den gröna flaggan och längst ut på den yttersta klippan spärrar en långnäbbad fågel ut sina svarta vingar och torkar dem i solen. Länge. Den bryr sig inte om dem som springer omkring på stranden, ostrukturerade eller strukturerade. Den torkar sina svara vingar i solen
Kommentarer