Dilemmat med Tom Waits fru

För tio år sedan, i januari i år, började jag blogga. Detta tioårsjubileum firar jag genom att varje månad publicera ett inlägg från det där första bloggåret. September månads inlägg handlar om Tom Waits och den där mytiska känslan man gärna vill ha kring genier:

Jag tycker mycket om Tom Waits musik. De vackra texterna, den galna gnisslande och tutande musiken som får det att kännas som om musikerna står mitt i en gata i New York och spelar. Och så rösten. Bara detta att någon med den rösten kommer på att han ska sjunga med den gör mig lycklig.
Jaq tycker mycket om Tom Waits musik men jag vet inte så mycket om honom själv. För ett tag sedan såg jag en konsert med Tom Waits på tv. Där berättar han att han är gift och har barn. Att man i hans familj har en svordomsburk där man får lägga pengar i börter om man svär. Det är något som går sönder när jag hör Tom Waits berätta om sina barn och svordomsburken. Bilden av Tom Waits, Jag vill inte ha en bild av Tom Waits som en vanlig radhusfarsa. Tom Waits ska sitta längst inne i ett hörn av en sunkig bar med ett glas whisky och iaktta. Slänga ned en anteckning då och då på servetten men mest iaktta.

Det är inte det att jag missunnar Tom Waits att vara lyckligt gift. Att, när svordomsburken är full med pengar, packa in barnen i bilen, förmodligen har de en kombi också, och åka och köpa det där trädet han talar om och sedan plantera det i trädgården. Det missunnar jag honom inte al1s. Jag vill bara inte veta om det.