Hur gick det då med Torka aldrig tårar-böckerna?

Jag har varit lite rädd för de där Torka aldrig tårar-böckerna. Orkar jag verkligen läsa om det här? Kan jag hantera det? Samtidigt kan man ju inte går runt och blunda för allt som är svårt och svart hela tiden.
 Så jag stoppad in böckerna i mp3-spelaren och bar runt dem där en längre tid utan att lyssna. Jag lyssnade på annat, lite runt omkring innan jag till slut tog mod till mig.

Och det blev som jag befarade. Den har fullständigt ätit upp mig den här berättelsen, jag är i den, jag är där med Paul, Benjamin och Rasmus och de andra. Jag är redan inne på andra genomlyssningen och jag har tittat igenom TV-serien så där en tre-fyra gånger än så länge. Kanske kommer jag aldrig ut i mitt eget liv igen.