I den glada galenskapen

Vid bordet bredvid oss sitter en äldre kvinna. med en prickig sjal över axlarna och smuttar på en sangria när hon inte talar med låg men ivrig röst, skrattar och gestikulerar, hötter skälmskt med pekfingret. Åt vem är en aning oklart. För oss övriga kafégäster verkar stolen mitt emot henne vara tom, men själv har hon en härlig helkväll på lokal i trevligt sällskap.
"Så där kommer jag också att vara när jag är i hennes ålder." tänker jag. "Hoppas jag åtminstone."

Jag har generna för mig.
Medan min mamma kokade kaffe i min farmors lilla pentry på äldreboendet, tog min pappa farmor på en promenad på en ganska trist innergård på boendet. Till kaffet berättade farmor för min mamma om skogspromenaden de varit på och om alla grindar de varit tvungna att öppna på vägen.
Det hände att personalen på äldreboendet hade svårt att få farmor i säng om kvällarna eftersom hon var tvungen att planera för det stora kafferepet hon skulle ha dagen därpå.

Jag hoppas att jag får en liknande ålderdom, i den positiva, glada galenskapens anda. Men innan jag hamnar i skogspromenaderna och kafferepens värld hoppas jag att jag är så pass fräsch och så pass stadd vid kassa att jag kan ta mig en charter till Medelhavet, dricka sangria och hötta skälmskt med pekfingret.
Om nu Medelhavet finns kvar när det blir så dags.