Det här med självinsikt

För några år sedan ramlade jag in på en mässa för modelljärnvägar. Där var fullt med gråsskäggiga och tunnhåriga gubbar som med stort allvar körde sina tåg runt, runt i miniatyrlandskap.
"Ja herregud, gubbar!" tänkte jag med milt förakt och försökte undvika att riva ner en minigran och en liten kohage där jag gick mellan järnvägsspåren. 

I helgen har jag tapetserat matsalen i dockskåpet, glatt visslande Ulla Billqvist-melodier. Nu håller Laura på att duka fram lite vin och ost till en mysinvigning. Elvira spelar lite stämningsfull musik på trattgrammofonen. Mr Mason fotograferar i vanlig ordning. Han förstår ingenting när jag skämtar om att han kanske är anställda av Hemnet.

Och det här är inte alls samma sak som att köra med modelltåg i vuxen ålder. Inte alls.