Vad hände sen? Kapitel 1
Förra året hade jag en practise som gick ut på att jag varje fredag klockan 15 skulle publicera ett inlägg som handlade om några figurer på en camping. Inlägget baserade sig på två sidor text ur min anteckningsbok. Text som skrevs veckan före den då inlägget publicerades. Det blev 52 kapitel om de här typerna. Har man inte läst dem kan man göra det här. Nu när det har gått ett tag sedan jag lämnade dem blev jag lite nyfiken på hur det gick för dem efter att de lämnat den där campingen. Så det blev sju kapitel till om Vad Som Hände Sen. Här är det första.
Havet dånade och brusade så till den grad att WCT-mannen inte hörde ett ord av vigselakten. Vid ett tillfälle hade prästen och Rosie tittat förväntansfullt på honom och då hade han gastat JA! för full hals. Han trodde att det var på rätt för ingen hade sett förvånad ut. Men de kanske inte hade hört vad det var han skrek.
De hade flyttat ihop i Rosies lägenhet när de kom hem, en tvåa full med vinröda plyschkuddar och blommiga textilier, ett gytter av porslinskatter, färggranna stenar och fjädermobiler i taket.
Torsten Sandström hade redan på husvagnstiden förstått att Rosie föredrog att ha sina kläder, och övriga ägordelar, liggande på golvet. Men när han öppnade garderobsdörren för att hänga in sina WCT-overaller var det fullt där också.
Rosie vet inte om att han har kvar sin gamla lägenhet. Han vet inte riktigt hur hon skulle reagera om om han berättade det. Han har sagt att han spelar boule med "grabbarna" på tisdagseftermiddagarna. Det är ett ord som låter så konstigt när han säger det, "grabbarna", som om han säger något oanständigt på något sätt. Han tycker att det är konstigt att hon inte anar oråd, men det verkar som om hon tycker att det är roligt att han har "egna intressen" som hon uttrycker det. Han tycker att det låter lite oanständigt det också.
I själva verket går han hem till sin gamla lägenhet på tisdagarna. Där är allting ordnat efter ett symmetriskt mönster, från disktrasorna till bokhyllorna. Där sitter Torsten Sandström i sin blå fåtölj varje tisdag och läser sitt nya exemplar av Guiness Rekordbok. Det är en stund av nästan oanständig njutning.
Nu finns det kanske de som tycker att det är märkligt att det visade sig att Torsten Sandström och Rosie bodde i samma stad, så att WCT-mannen så enkelt kan smita hem till sin egen lägenhet.
Själv undrar jag vem Guiness är.
Rosie och WCT-mannen Torsten Sandström
WCT-mannen Torsten Sandström och den ilsket rödhåriga Rosie for iväg med Rosies risiga husvagn på släp efter WCT-mannens pedantskötta blåa volvokombi herrgårdsvagn från 1983. De for förbi havet på hemvägen och gifte sig på klipporna.Havet dånade och brusade så till den grad att WCT-mannen inte hörde ett ord av vigselakten. Vid ett tillfälle hade prästen och Rosie tittat förväntansfullt på honom och då hade han gastat JA! för full hals. Han trodde att det var på rätt för ingen hade sett förvånad ut. Men de kanske inte hade hört vad det var han skrek.
De hade flyttat ihop i Rosies lägenhet när de kom hem, en tvåa full med vinröda plyschkuddar och blommiga textilier, ett gytter av porslinskatter, färggranna stenar och fjädermobiler i taket.
Torsten Sandström hade redan på husvagnstiden förstått att Rosie föredrog att ha sina kläder, och övriga ägordelar, liggande på golvet. Men när han öppnade garderobsdörren för att hänga in sina WCT-overaller var det fullt där också.
Rosie vet inte om att han har kvar sin gamla lägenhet. Han vet inte riktigt hur hon skulle reagera om om han berättade det. Han har sagt att han spelar boule med "grabbarna" på tisdagseftermiddagarna. Det är ett ord som låter så konstigt när han säger det, "grabbarna", som om han säger något oanständigt på något sätt. Han tycker att det är konstigt att hon inte anar oråd, men det verkar som om hon tycker att det är roligt att han har "egna intressen" som hon uttrycker det. Han tycker att det låter lite oanständigt det också.
I själva verket går han hem till sin gamla lägenhet på tisdagarna. Där är allting ordnat efter ett symmetriskt mönster, från disktrasorna till bokhyllorna. Där sitter Torsten Sandström i sin blå fåtölj varje tisdag och läser sitt nya exemplar av Guiness Rekordbok. Det är en stund av nästan oanständig njutning.
Nu finns det kanske de som tycker att det är märkligt att det visade sig att Torsten Sandström och Rosie bodde i samma stad, så att WCT-mannen så enkelt kan smita hem till sin egen lägenhet.
Själv undrar jag vem Guiness är.
Kommentarer