Överraskningarnas man

De kan verkligen överraska en i ibland, männen. 

Jag hade lite dåligt samvete för att jag lagt in Leonard i den nakna hallen, bredvid all marmorn och varit lite frän i tonen mot honom. Jag borde titta till honom, tänkte jag. Gulla lite med honom och så där. För där kunde han ju inte ligga i alla evighet.

Döm om min förvåning när jag öppnade dockskåpet och klev in i den övre hallen där jag förväntat mig att finna en handlingsförlamad och förolämpad man, som ligger kvar i samma ställning som sist och tycker synd om sig själv, och istället hamnar i detta. 

När jag stoppade in honom där hoppades jag ju  att han skulle spotta opp sig lite och börja lägga golvmarmor, även om jag inte hade några högre förväntningar på att det skulle ske. Någon marmor blev det heller inte. Istället har han tapetserat hela hallen och lagt en heltäckningsmatta. Med hjälp av endast en sax och en bågsåg, efter vad det verkar. 

Ja, det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig men man får väl vara tacksam för det som blir. Dessutom är jag så paff över att Leonard, denne totalt opraktiske man, har lyckats få något gjort över huvud taget.