Att förlora sig själv för en stund

Det var en lördag för ett tag sedan som jag sist tappade bort mig själv, eller glömde bort vem jag var för en stund. 

Jag hade klivit ut på altanen med trädgårdsredskapspåsen (Den innehåller ett par handskar, en sekatör, ett mindre rensningsredskap och en liten platta att vila knäna på) och stod och betraktade mina ägor. Planen var att jag skulle rensa bort ogräset mellan plattorna och ta bort lite mossa. Jag kände mig riktigt inspirerad och i inspirationens dimma förlorade jag mig själv.

Ogräset skulle jag nog riva av på ett litet kick, tänkte jag. Flytta bort en massa skräp i ena hörnet skulle jag också passa på att göra. Sedan skulle jag nog ta och tvätta fönstren när jag ändå höll på och när jag var klar med det skulle jag hoppa in i duschen lite snabb och sen gå och handla de ingredienser som fattades till  en Alo Gobi. När jag kommit hem med dem skulle jag dra igång ett storkok och göra fyra-fem matlådor till den kommande veckan. 

Efter att jag legat och krälat på altanen i en timme och burit skräp några vändor börjar jag bli mig själv igen. Ska jag tvätta fönstren kommer jag definitivt få ryggskott, inser jag och går in och tinar upp en laxgryta till lunch istället för att laga indiskt. När Peter, som varit och handlat, kommer hem och överraskar mig med en chokladkaka har jag helt och hållet återvänt till mig själv igen och tycker att den chokladen har jag verkligen gjort mig förtjänt av så som jag har slitit.