De oombedda rådens riddare

De oombedda rådens riddare, alla dessa människor som vill ge mig lösningar på problem jag inte visste att jag hade. Inte bara mig, det är någon form av livsstil de har, verkar det som. 

Min ena granne till exempel. Varje gång vi möts får jag veta saker som jag inte bett om att få känna till. Vilket medel jag ska använda för att det inte ska växa mossa på altanplattorna, var jag kan köpa billiga köksarmaturer, hur jag ska sorterar soporna och vart jag borde åka på semester. 

Jag känner redan till det medel han rekommenderar mot mossa men när jag säger det är det som han inte hör. Han fortsätter bara att berätta var jag kan köpa kilovis av det och till vilket pris. Att jag inte vill ha nya köksarmaturer, vet hur man sorterar soporna och själv vill bestämma vart jag åker på semester bryr jag mig inte ens om att försöka påpeka. Istället undviker jag grannen i möjligaste mån. 

Nu tror jag inte att grannen, eller alla hans gelikar, menar något illa med alla dessa oombedda råd. Säkert försöker han/de bara att vara snälla. Hjälpa till. Vara goda medmänniskor som delar med sig av sin visdom. Men jag känner mig attackerad. Som om jag lever fel som inte vill köpa nya köksarmaturer på IKEA. (Jag vill inte köpa nya köksarmaturer över huvud taget.) Som om jag inte är gammal nog att bestämma själv vart jag ska åka på semester. 

Till min irritation hör jag hur står och omständligt förklarar för grannen,varför jag är nöjd med de köksarmaturer som sattes in när huset byggdes och varför jag inte vill använda ogräsmedel. Något jag inte tycker att jag vare sig behöver förklara eller försvara.  I synnerhet inte för grannen som jag knappt känner, och som definitivt inte känner mig.