De Föregående Generationerna kommer man inte undan

I mitt barndomshem var garderober, källare och även andra utrymmen fulla med prylar från föregående generationer. De Föregående Generationerna hade dött eller flyttat från sina hus in till lägenheter i stan och fått prylar över. Prylar som dumpats hos eller omhändertagits av mina föräldrar. Det var vårt hus men föregående generationer fanns också där. De hade fyllt vårt hus med sina saker och bodde därmed också hemma hos oss.

När jag som barn letade bland all bråte efter ett skrin att ha till skattkista fanns det gott om skrin och lådor att välja mellan. Det var bara att de hade redan varit där också, De Föregående Generationerna, och lagt dit sina mässingsklumpar, gamla knappar, spetsbitar och trasiga örhängen. Mina skatter fick inte plats. Och inte kunde jag tömma ur De Föregående Generationerna grejer ur lådorna och bereda plats för mig själv. Jag vet inte riktigt varför det var så. Grejerna låg där de låg för att DFG hade lagt dem där och därför var detta deras plats, inte min. 

Det är med den mänskliga kroppen detsamma som med de redan fyllda skattkistorna. Sedan ett antal år tillbaka hajar jag till varje gång jag passerar en spegel och undrar hur min mamma kommit hit. Hon tar över min kropp allt mer, hon och de knubbiga tanterna som var hennes mor och mostrar, som jag sett uppradade på svartvita foton i sina tantklänningar och hattskrållor. Dessutom har jag ganska nyligen upptäckt att varje nytaget foto av mig egentligen föreställer min farmor. 

Du är inte ett tomt skal som du själv kan fylla med vad du själv vill. De Föregående Generationerna har redan varit där och lagt ned sin genkoder i din skattkista. De kräver sitt utrymme. Det går inte att undkomma dem. De är där och inkräktar i personligheten också, även om det finns mer utrymme att lägga ner egna saker där än det fanns i något av de skrin som fanns i garderoberna hemma i mitt barndomshem. Men under senare tid har jag upplevt ett tjurigt motstånd mot samtidens nymodigheter som jag bara kan ha ärvt av min far. 



Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jag älskar skrin och kistor. Det finns minsann en massa sådana i mina skrymslen. Det här huset har flera generationer bott i och ingenting har blivit slängt och jag är av samma sort så jag har svårt att göra mig av med gamla saker. Jag blir också förskräckt när jag ser mig i spegeln. Förr var jag lik min vackra faster men nu är jag lik mamma helt plötsligt fast mycket smalare förstås. Hon var stor och lång och kraftig det är inte jag.

Populära inlägg