Det meningslösa i att putsa fönster

I dag hade jag tänkt skriva vidare om de tysta perioderna. Att de uppstår när man inte tittar ordentligt på världen, inte lyssnar eller luktar ordentligt på den. Man har inte sinnena påslagna på max, helt enkelt. Jag hade tänkt vända på Pascal Mercier-citatet Du är inte riktigt vaken när du inte skriver och påstå att du inte skriver för att du inte är riktigt vaken. Och annan sådan där snömos hade jag tänkt skriva om. 

Men så gjorde jag misstaget att tvätta fönstren innan jag började. Och nu kan inte mina sinnen koncentrera sig på något annat än hur ont jag har i kroppen efter detta tilltag. Att det tog tre timmar, inte blev särskilt bra och att om en vecka är de precis lika skitiga som de var innan. Och att jag är oerhört bitter över detta. 

Jag vill inte vara vaken och lukta på världen. Jag vill gå och lägga mig och gräma mig över det fullständigt meningslösa med att putsa fönster. 

Och i denna vresiga känsla stänger jag fönstret mot maj.