Den glada röda borgen

Open Art. Det är konstbiennal i vår stad och fullt av konstverk i det offentliga rummet. Plötsligt är vägen till jobbet så mycket mer spännande. Under uppbyggningsfasen upptäcker jag nya saker varje dag och utbyter förstående leenden med främmande människor jag möter. Hade det inte varit för konsten hade vi tyst passerat varandra medan vi stirrade ner i betongen. 

I går gick en vän och jag en lite längre promenad bland konstverken. Generellt brukar jag inte läsa texterna intill konstverk. De där texterna där konstnären eller någon intendent skriver om vad hen tänkt eller sett i verket. Jag vill inte ha någons färdiga åsikter när jag tittar på konst. Åtminstone inte till att börja med. Det är viktigt att komma ihåg att man själv kan tänka, tycka och känna. 

Nu gick jag ändå där och läste på skyltarna och fick veta att det jag sett i allra flesta fall handlade om krig eller klimatförstöring.  I år var det mer krig än klimat som var den stora grejen får två år sen. Till och med den glada röda borgen där två levande människor klädda i någonslags pajaskostymer vinkar och spelar flöjt, förebådar tydligen undergången. Måste det bara handla om krig och politik, katastrofer och elände, tänkte jag. Kan vi inte skapa något som bara gör oss glada ibland? 

Det händer så mycket ont i världen, och jag säger inte att vi ska låtsas som om det onda inte finns. Men det blir vi påminda om det hela tiden, överallt. Vi behöver också skapa och lyfta fram det vackra och glada i världen. Varför skulle vi annars vilja kämpa mot det onda?

Jag vinkar lite blygt åt flöjtspelaren och bestämmer mig för att han är ointaglig där uppe i sin glada röda borg.