Krishantering

Det finns varken förnuft eller logik i mitt sätt att hantera katastrofer. Det vill säga eventuellt kommande katastrofer. 

Det fanns en tid då jag betraktade preppers, och andra som förberedde sig för världens undergång, med ett roat leende. 

Jag brukade skämta om att när undergången kommer ska jag möta den genom att dricka fina viner från min mans vinsamling och läsa god litteratur, för det är det enda det finns mycket av i vår lägenhet. 

Sedan kom pandemin och det blev tal om att sitta i karantän, och då räknade jag genast och ängsligt över hur många matlådor jag hade i frysen. Tydligen ansåg jag inte att varken vinet eller litteraturen skulle rädda mig genom de där stipulerade 14 dagarna. 

När kriget i Ukraina bröt ut upplevde jag en kort men intensiv krigsskräck. Jag köpte en vevradio och frös in tre flaskor vatten och blev genast lugn igen.  Som om de där tre flaskorna vatten skulle ta oss genom ett krig. 

Som tur är har min man en tendens att köpa gulaschsoppa på burk men aldrig äta upp den, så det lagret börjar bli i paritet med vinet och litteraturen. Det här är ett fenomen, eller syndrom, som pågick redan innan prepper blev ett begrepp men numera kan han påstå att det ligger något rationellt över det.

Om hur man reagera rent mentalt när katastrofen väl kommer har något att göra med hur mycket gulaschsoppa man har i skafferiet återstår att se. I morse när jag vaknade hade vi inget vatten, av fortfarande okänd anledning. Något som fullständigt slog mig ur brädet. P var tvungen att förklara för mig att jag ändå var tvungen att gå upp ur sängen och gå till jobbet. Hela morgonrutinen kom i olag och jag ägnade mycket tid åt att bara stå på köksgolvet och fundera på i vilken riktning jag var på väg. Vattnet var inte borta i mer än 40 minuter. Jag hann inte ens tina mina tre infrusna flaskor vatten. Faktiskt hann jag inte ens minnas att jag hade dem.  Möjligen kan min reaktion ha att göra med att det var tidigt på morgonen. Det krävs inte så mycket för att jag ska tappa sugen på morgonen. Ärligt talat har jag oftast inte hittat sugen förrän jag har varit vaken i åtminstone tre timmar. 

Förhoppningsvis kommer inte Katastrofen förrän fram på eftermiddagen när den väl kommer.