Förr eller senare kommer fotbollen ifatt dig.
Förr eller senare i en människas liv kommer det en tid då hon engagerar sig i fotboll. Jag kan tänka mig att många nu protesterar högljutt och säger att "Jag kommer aldrig någonsin att intressera mig för något sådant". Jag säger: "Tror ni, ja." Man kommer aldrig undan fotboll och jag är beviset.
Jag hade länge svårt att acceptera sport. Jag menar då inte i själva utövandeformen (även om jag hade en del att säga om denna också) utan tittandet på den. Jag tyckte det var synnerligen tveksamt att något så banalt som sportresultat redovisades i nyhetsändningar eller, och kanske framför allt, att hela tv-tablåer slogs ut bara för att det var hockey-vm. Jag betraktade det som bisarrt att människor som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att jaga bollar på en fotbollsplan hetsade upp sig till blodstörtningens gräns över ett resultat i Allsvenskan.
Viss förståelse, kunde jag även på den tiden ha, för att någon som själv sysslar med tennis också tittar på tennis. Att någon annan tittar på tennis kan jag än idag finna obegripligt.
Den fotbollshistoriska sommaren 1994 var jag så omedveten att jag hoppade högt, där jag satt på en gräsmatta i en park i den lilla stad där jag vid tidpunkten bodde, och diskuterade för och nackdelar med att flytta ihop med min dåvarande pojkvän, när jag hörde ett illvrål från radhusen intill. När vi sansat oss något erinrade vi oss att det visst var fotbolls-vm och förmodade att illvrålet hörde samman med detta och bestämde oss för att polis inte behövde tillkallas. Senare på kvällen körde en bil förbi min lägenhet och traktens söner hängde ut genom bilfönstren och vrålade "Tomas Brolin, Tomas Brolin, Tomas Brolin!!" Och detta sammanfattar mina minnen av den historiska fotbollssommaren 1994.
VM 1998 befann jag mig visserligen i Frankrike, som var ett av världländerna (jag vill minnas att det var två, men kan inte) och sedermera vinnarna av hela turneringen, mitt under brinnanden vm, ändå gick det mig helt förbi.
Det var vm 2002 som det hände. Det sa väl inte klick direkt utan blev snarare en långsamt framväxande passion. Möjligen hade min ändrade inställning till sporttittandet något att göra med att matcherna gick vid sju på morgnarna och att P släpade sig upp och bakade scones och att det var mysigt att sitta i soffan sedan och äta scones och dricka te och titta på vår väg till kvartsfinalen.
Svenska fotbollslandslaget kom sedan att bli en av dessa mina besattheter som jag ju nämnt tidigare. Det spillde till och med över på andra lag där medlemmar av svenska landslaget spelade till vardags. Jag, som aldrig någonsin kan tänka sig att jaga bollar på en plan, kunde alltså sitta och titta på matcher i La Liga. Bisarrt.
Och inte nog med det. Jag köpte kvällstidningar enbart för att läsa om fotboll. Jag googlade om fotboll.
Numera har väl fotbollsintresset mattats en aning och jag kan tycka att i vissa sammanhang är 90 minuter en mycket lång tid. Men en svensk landslagsmatch är ju alltid en svenska landslagsmatch.
Även andra idrotter, som jag inte utövar själv, har jag funnit det intressant att titta på, som till exempel friidrott, curling och sumo. Friidrott har jag faktiskt tävlat i en gång i tiden, men mer om detta en annan gång.
Jag hade länge svårt att acceptera sport. Jag menar då inte i själva utövandeformen (även om jag hade en del att säga om denna också) utan tittandet på den. Jag tyckte det var synnerligen tveksamt att något så banalt som sportresultat redovisades i nyhetsändningar eller, och kanske framför allt, att hela tv-tablåer slogs ut bara för att det var hockey-vm. Jag betraktade det som bisarrt att människor som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att jaga bollar på en fotbollsplan hetsade upp sig till blodstörtningens gräns över ett resultat i Allsvenskan.
Viss förståelse, kunde jag även på den tiden ha, för att någon som själv sysslar med tennis också tittar på tennis. Att någon annan tittar på tennis kan jag än idag finna obegripligt.
Den fotbollshistoriska sommaren 1994 var jag så omedveten att jag hoppade högt, där jag satt på en gräsmatta i en park i den lilla stad där jag vid tidpunkten bodde, och diskuterade för och nackdelar med att flytta ihop med min dåvarande pojkvän, när jag hörde ett illvrål från radhusen intill. När vi sansat oss något erinrade vi oss att det visst var fotbolls-vm och förmodade att illvrålet hörde samman med detta och bestämde oss för att polis inte behövde tillkallas. Senare på kvällen körde en bil förbi min lägenhet och traktens söner hängde ut genom bilfönstren och vrålade "Tomas Brolin, Tomas Brolin, Tomas Brolin!!" Och detta sammanfattar mina minnen av den historiska fotbollssommaren 1994.
VM 1998 befann jag mig visserligen i Frankrike, som var ett av världländerna (jag vill minnas att det var två, men kan inte) och sedermera vinnarna av hela turneringen, mitt under brinnanden vm, ändå gick det mig helt förbi.
Det var vm 2002 som det hände. Det sa väl inte klick direkt utan blev snarare en långsamt framväxande passion. Möjligen hade min ändrade inställning till sporttittandet något att göra med att matcherna gick vid sju på morgnarna och att P släpade sig upp och bakade scones och att det var mysigt att sitta i soffan sedan och äta scones och dricka te och titta på vår väg till kvartsfinalen.
Svenska fotbollslandslaget kom sedan att bli en av dessa mina besattheter som jag ju nämnt tidigare. Det spillde till och med över på andra lag där medlemmar av svenska landslaget spelade till vardags. Jag, som aldrig någonsin kan tänka sig att jaga bollar på en plan, kunde alltså sitta och titta på matcher i La Liga. Bisarrt.
Och inte nog med det. Jag köpte kvällstidningar enbart för att läsa om fotboll. Jag googlade om fotboll.
Numera har väl fotbollsintresset mattats en aning och jag kan tycka att i vissa sammanhang är 90 minuter en mycket lång tid. Men en svensk landslagsmatch är ju alltid en svenska landslagsmatch.
Även andra idrotter, som jag inte utövar själv, har jag funnit det intressant att titta på, som till exempel friidrott, curling och sumo. Friidrott har jag faktiskt tävlat i en gång i tiden, men mer om detta en annan gång.
Kommentarer