Långsamt läsande

Jag läser i tidningen Vi Läser en krönika skriven av Lena Andersson. Hon skriver att hon vill läsa långsamt och hon skriver att detta att läsa långsamt har en låg status.

Det upplever jag också att det har. Är själv en ganska långsam läsare, så filosofie magister i litteraturvetenskap jag är. Trots att jag har läst och skrivit långt innan jag kunde något av det. Så det handlar inte om bristande övning.

Har ibland känt det som om folk tycker att detta med att läsa långsamt är ett tecken på bristande intelligens så jag har inte talat så högt om att jag läser långsamt och istället försökt att speeda på och stressläsa, med en följd att jag inte har en aning om vad jag har läst och inte upplevt eller reflekterat över texten. Och sådant beteende är väl ett tecken på bristande intelligens om något.

Som Lena Andersson skriver:

"... läsning är inte att samla troféer. Det är inte tävlingsidrott. Det är inte att svischa över boksidorna som en streckkodsavläsare. Att läsa är att känna och tänka och ett sätt att inte vara ensam."

Tycker att det här idiothetsandet går igen, inte bara i mitt läsande, utan i skrivandet och själva levandet och varandet. Jag ska alltid skynda mig vidare, vidare och befinner mig mentalt nästan alltid någon timme före där jag befinner mig fysiskt. Ett sådant beteende är ett tecken på bristande intelligens.

Så nu tänker jag sitta här alldeles lugn i söndagkvällen och lyssna på det stilla vemodet i Om Du Lämnade Mig Nu med Lars Winnerbäck och Miss Li