Det selektiva minnet

Det är konstigt det där med minnet. Nu har jag varit hemma från Turkiet i en dryg vecka och förutom att hela resan känns som något jag har drömt så "minns" jag inte alls hur jag låg magsjuk i min säng och tyckte att skulle det vara så här kunde man ju lika gärna åka hem. Vågfobin minns jag inte heller. Eller ja, jag minns ju att det var så men jag minns inte känslan. Jag har nästan glömt bort grämelsen över glasögonförlusten också. (Förutom när jag tittar på kort från innan jag blev av med dem och tänker att "fan, vad snygga de var!")
Istället minns jag hur trevligt det var att sitta och äta hos Cekici, eller i restaurangen The Old House som hade en skylt utanför med texten: "Den här restaurangen har inget att göra med fotboll. Vi har ingen tv och vi talar inte om det." Att gå in på den restaurangen var som att gå ner i en försänkt oas med vinrankor i taket och kattungar i drivor kring sin mamma invid spisen. Jag minns hur oändligt många färger man kan se på Medelhavet under en båtutflykt och jag minns hur trevligt det var att ligga och läsa vid poolen och att lägga sig och sova efter lunch. Jag tycker till och med att det var lite gemytligt att bli väckt av en böneutropare klockan fem på morgonen.
Snacka om selektivt minne. Men det är ju tur att det - minnet - har vett att spara de bra upplevelserna och känslorna och glömma det negativa.


Med Windows Live kan du ordna, redigera och dela med dig av dina foton.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: Ja men visst är det tur att vi kommer ihåg det trevliga. Det är väl därför man minns en räcka av soliga sommardagar när man var liten. Eller regnade det mindre?
storabh sa…
Glöm fotbollen, gå med i kultur och antielitidrottsföreningen Bryssel-85!
Skatan sa…
Det där selektiva minnet har jag också funderat över en hel del. Vi är nog helt enkelt "inrättade" så för att överleva.

Jag vet inte om du har några barn, om du har fött, varit med om en förlossning.

Efter den första förlossningen lär jag genast ha sagt eller skrikit eller snyftat ...
- Det hääär gör jag aldrig mer. ALDRIG!!!
Och så snart efter, kanske fem minuter.
- Åhhh vad fin hon är. Vi skall ha hur många barn som helst. Sååå underbar.

Och jag veeet med mitt intellekt att det gör dj-ligt ont men det är borta och glömt hur det kändes.

Och det är för väl att det är så. Annars skulle det inte finnas många av oss här på vår jord.

Kramar

Populära inlägg