Digga som Dean Moriarty
Ett av de nyårslöften som jag tycker ligger inom de nåbaras gräns är att jag bara ska surfa med en flik öppen i taget under 2011. Jag ska inte läsa någons blogg samtidigt som jag försöker blogga på min egen och chatta med någon på Facebook. Det brukar inte bli något bra.
Vare sig resultatmässigt eller i själen.
En sak i taget är ett genomgående tema för nästa års ambitioner.
Bli stilla låt tystnaden föra dig nära. Närvaron finns där en kraft som vill bära..
sjöng vi när jag var med i Kyrkans Ungdom, när jag var ungdom.
Ett annat nyårslöfte som brukar vara med varje år är hur jag ska se på min omvärld. Det är meningen att jag ska se på den med stora förundrade ögon, suga i mig det magiska i varje detalj, totalt närvarande. Det är svårare.
Det är sådant där som brukar gå bra när man är på resa. On the road. När man är hemma tror man sig ha sett allting hundratals gånger och tittar inte ordentligt. Glömmer att man faktiskt är On the road hela tiden.
Jag inbillar mig att Jack, Birgitta Stenberg och Sal Paradise som jag parallelliserat tidigare här, sökte samma sak på sina färder. Suga i sig den magiska omgivningen.
Någon som var bra på att se på världen på det här sättet var Dean Moriarty i Kerouacs On the road; ömsom helgonförklarad, ömsom sugande musten ur sina vänner med sin intensitet och sin gränslöshet. Figuren Moriarty ska vara baserad på Kerouacs vän Neal Cassady och jag håller just nu på att läsa boken Off the road, en ja...biografi är det väl, skriven av Carolyn Cassady, Neals fru (som enligt Skatan också är vän med Ulf Lundell!!).
Jag har inte kommit så långt i den boken att jag vågar ha några åsikter om hurdan Neal Cassady egentligen var, i vilken mån man nu kommer fram till det genom att läsa en biografi, men hans alter ego Dean Moriarty verkar i mitt tycke en aning... manisk, inte helt i balans. Kanske är det priset man får betala för att suga in världen så totalt.
"Tjohoo!" gapade Dean. "Och den här solen på allting. Har du diggat den mexikanska solen, Sal? Man blir påtänd av den . Yohoo! Jag vill bara vidare och vidare - den här vägen kör mej!!"
"... Medan du sov har jag diggat den här vägen och det här landet, om jag vara kunde berätta för dej allt vad jag har tänkt!" Han svettades. Ögonen var rödstrimmiga och galna men blicken också dämpad och öm -
Även om den gode Dean inte verkar vara riktigt frisk så är jag ändå lite avundsjuk på den här förmågan att "digga" (Jag måste komma över ett engelskspråkigt ex. !) det han ser omkring sig. Just i citaten ovan befinner han sig ju i och för sig on the road tillsammans med Sal i Mexico, och on the road går det ju som sagt lite lättare.
Vi kommer inte att resa till Lübeck över nyår i år som vi brukar, apropå resande och diggande. Det är som sagt mycket som inte följer traditionerna i år. Kanske är det bra.
Istället ska vi vänta in det nya rena året i Norrköping!
Men jag kommer att göra mitt bästa för att digga Norrköping som Dean Moriarty.
Vare sig resultatmässigt eller i själen.
En sak i taget är ett genomgående tema för nästa års ambitioner.
Bli stilla låt tystnaden föra dig nära. Närvaron finns där en kraft som vill bära..
sjöng vi när jag var med i Kyrkans Ungdom, när jag var ungdom.
Ett annat nyårslöfte som brukar vara med varje år är hur jag ska se på min omvärld. Det är meningen att jag ska se på den med stora förundrade ögon, suga i mig det magiska i varje detalj, totalt närvarande. Det är svårare.
Det är sådant där som brukar gå bra när man är på resa. On the road. När man är hemma tror man sig ha sett allting hundratals gånger och tittar inte ordentligt. Glömmer att man faktiskt är On the road hela tiden.
Jag inbillar mig att Jack, Birgitta Stenberg och Sal Paradise som jag parallelliserat tidigare här, sökte samma sak på sina färder. Suga i sig den magiska omgivningen.
Någon som var bra på att se på världen på det här sättet var Dean Moriarty i Kerouacs On the road; ömsom helgonförklarad, ömsom sugande musten ur sina vänner med sin intensitet och sin gränslöshet. Figuren Moriarty ska vara baserad på Kerouacs vän Neal Cassady och jag håller just nu på att läsa boken Off the road, en ja...biografi är det väl, skriven av Carolyn Cassady, Neals fru (som enligt Skatan också är vän med Ulf Lundell!!).
Jag har inte kommit så långt i den boken att jag vågar ha några åsikter om hurdan Neal Cassady egentligen var, i vilken mån man nu kommer fram till det genom att läsa en biografi, men hans alter ego Dean Moriarty verkar i mitt tycke en aning... manisk, inte helt i balans. Kanske är det priset man får betala för att suga in världen så totalt.
"Tjohoo!" gapade Dean. "Och den här solen på allting. Har du diggat den mexikanska solen, Sal? Man blir påtänd av den . Yohoo! Jag vill bara vidare och vidare - den här vägen kör mej!!"
"... Medan du sov har jag diggat den här vägen och det här landet, om jag vara kunde berätta för dej allt vad jag har tänkt!" Han svettades. Ögonen var rödstrimmiga och galna men blicken också dämpad och öm -
Även om den gode Dean inte verkar vara riktigt frisk så är jag ändå lite avundsjuk på den här förmågan att "digga" (Jag måste komma över ett engelskspråkigt ex. !) det han ser omkring sig. Just i citaten ovan befinner han sig ju i och för sig on the road tillsammans med Sal i Mexico, och on the road går det ju som sagt lite lättare.
Vi kommer inte att resa till Lübeck över nyår i år som vi brukar, apropå resande och diggande. Det är som sagt mycket som inte följer traditionerna i år. Kanske är det bra.
Istället ska vi vänta in det nya rena året i Norrköping!
Men jag kommer att göra mitt bästa för att digga Norrköping som Dean Moriarty.
Kommentarer
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article264670/Pa-drift-i-ett-halvt-sekel.html
Fast nog kan man inspireras en hel del utan att ta med "de värsta bitarna".
Kram på dig ... och jag hoppas du får ett riktigt fint 2011 ... och att dina "löften" inte skall tyckas oöverstigliga att "hålla". Jag tänker härma dina löften och lova mig själv att försöka leva livet mer levande, närvarande. Här och nu ... skall bli mitt mantra.
Kramar