fredag, februari 17, 2012

Minnet

"Tänk vad enkelt det är att resa", tänkte jag när jag skrev det förra inlägget. "Det är bara att blunda och minnas tillbaka och så är man där igen...typ."
Sedan drog jag mig till minnes en händelse på förra frankrikeresan. Efter att vi hade checkat in på Hotell Svartskallen i Autun (Hotellet hette så: Tête Noir) satte jag mig med min anteckningsbok för att beskriva receptionen, spara miljön till någon text någon gång. Jag beskrev allt så ingående jag kunde; färgen på receptionsdisken, mönstret i golvmosaiken, gardinerna, mannen i receptionen som mös i sin mustasch och förstod så bra vad jag sa, osv. Morgonen därpå kom jag ned i en helt annan reception än den jag hade beskrivit i boken. Färgerna var helt annorlunda, mosakimönstret ett helt annat. Enligt P hade jag inte ens lyckats få rätt färg på receptionistens skjorta.
Jag hade alltså lyckats glömma hur receptionen såg ut under den tid det tog att ta sig upp för trapporna till rummet.
Så minnet är kanske inte den mest tillförlitliga reseguiden. Men det kan ju innebära att man får åka på en helt annan resa...
Men att mannen i receptionen mös i mustaschen det är jag helt säker på, så det så.




Och så här såg rummet och utsikten ut, det vet jag också bestämt.

2 kommentarer:

Lisbeth sa...

Det gör inget för det du skrev var rätt för dig.Minnen är personliga och behöver inte se ut som verkligheten eller som någon annan tycker. Jag tycker det verkar fint som du beskrev det.
Kram

Skatan sa...

Det är ju bara du ... och din man ... som veeet hur receptionen ser ut i verkligheten och om du ska använda dina anteckningar i en bok (om det inte är en hotelguide eller liknande förstås) kanske just din beskrivning av receptionen passar in bra mycket bättre ... eller hur? På en skrivarkurs jag gick på en gång sa vår kursledare heeela tiden. "Kom inte och säg att ... jamen så var det ... så såg det ut ... för det skiter jag fullständigt i. Hur det var i verkligheten. Det är inget argument för en bra text" ... så sa han ungefär.

Så skriv dina iakttagelser du ... de är ju DINA :-)

Kram!