måndag, februari 06, 2012

Vikten av dans

Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Är veckans förnumstiga ord i min jobbalmanacka, formulerade av ”Anonym”. Jag är en smula kluven till det här med citat och tankespråk och vilken vikt man ska fästa vid dem. Det har jag nog skrivit förut. Ibland blir det väldigt äppelkäckt och just förnumstigt i överkant. Men sedan kan ju andra människors ord och formuleringar också vara som de där spikarna som bergsbestigare knackar in i berget för att haka i sin livlina i. Och då fäster man ju en ganska stor vikt vid dem, så att säga.

Det beror helt enkelt på själva formuleringen.

Men som varande soldansare tyckte jag att veckans ord ändå var värda att dela med sig av. Annars är det inte så värst bevänt med dansen för min del. Det är mera ett trollikt skumpande. Både mentalt och fysiskt. Mentalt eftersom februari är en ganska trist månad. Fysiskt eftersom jag är så stel i ryggen att kroppen från midjan och nedåt känns som gjutet i ett enda block. Att dra på sig termobyxorna är ett projekt. Jag ser inte särkskilt dansant ut när jag försöker, kan jag berätta.

Men vi skumpar väl på ett tag till.

1 kommentar:

Lisbeth sa...

Men vart är regnet? Här har det frusit till is. Dansar gärna även på vintern. När jag bodde o Östersund som ungdom hade vi något som kallades pjäxdans. det var grejor det.
Sköt om dig
kram