Superkvinnans söndag

Läser i tredje numret av tidskriften Skriva om hur man ska bli en framgångsrik bloggare, med många läsare.

"Skriver man mindre än ett inlägg om dagen kan det knappast kallas blogg." menar en av de framgångsrika bloggarna med många läsare som ger tips.

Det här är alltså ingen blogg. I fall ni skulle ha fått för er det.

Sen ska man vara aktuell också.

Till exempel ska man skriva om Melodifestivalen när det är Melodifestivalen och inte tre veckor efter Melodifestivalen.

Mitt problem är att jag inte vill skriva om Melodifestivalen alls, vare sig nu eller om tre veckor. Det skrivs alldeles för mycket om Melodifestivalen redan, det är inte nödvändigt jag också gör det.

Inte heller vill jag skriva om prinsessfödslar eller vilket märke det är på prinsessans barnvagn.

Jag vill inte skriva om mode eller heminredning, som man ska för att få mycket läsare.

Inte vill jag ha en tema-blogg heller.

Jag vill vara Kvinnan Som Skriver Det Som Faller Henne In.

Det här att surfa runt på och lämna kommentarer på andra bloggar bara för att locka läsare till den egna bloggen, tycker jag känns allt för... spekulativt. Jag är kvinnan som kommenterar där och när hon vill.

Så det är kört för mig på alla bloggtoppar.

Men å andra sidan har jag en blogg med ett innehåll som bottnar i mig. Även om det mesta är blaj, så är det i alla fall mitt blaj och inget spekulativt blaj.

Däremot kan jag hålla med Skrivas bloggtipsares tips när de säger att man borde ta sig tid att svara på de kommentarer man får. Det borde jag bli bättre på, för att visa att jag värdesätter era kommentarer. För det gör jag.

Idag är jag, för övrigt, inte bara Kvinnan Som Skriver Vad Som Faller Henne In, jag är dessutom kvinnan som bloggar, tvättar, frostar av frysen och åker Vasaloppet. Samtidigt.

Superkvinnan, med andra ord.