Utan större orsaker

Angående det där skrivprojektet som plötsligt går så jäkla bra och som jag inte tänkte skriva om:

Jag förundras över att jag inte funderar så mycket på varför jag skriver det längre. Det är en smula märkligt eftersom det var en sådan total bromskloss så länge, en veritabel vägspärr. "Varför i hela fridens namn ska jag skriva detta? Vad är syftet?"
Problemet har inte varit att jag inte vet varför jag skriver utan att jag inte ansett mina motiv vara goda nog. Jag har alltid känt att syftet måste vara så storslaget; ett botemedel mot AIDS eller cancer, en lösning på världssvälten och den ekonomiska krisen, och under detta ok har jag dignat.
Vem orkar lyfta pennan med sådan ambitioner!
Ja, nu är det väl flera som har gjort det, men jag är inte en av dem.

Mitt enkla syfte med mitt projekt är att sprida det gyllengröna ljuset. Utan att använda kemikalier.

Kommentarer

Lisbeth sa…
Det räcker gott och väl. Det första steget till att leva sitt liv är att släppa på de höga ambitionerna. Jag har alltid haft dem men inte sett dem som en börda. De bördor och ok man ska bära är de som man vet att man kan göra något åt. De andra ska man blunda och gå förbi.
Jösses vad jag svammlar. Vet 9inte ens om jag är rätt ute men jag gillar det du skriver i bloggen för de väcker mina tanakar
Ha en fin kväll
Kram
Viktkamp sa…
Ta bort pressen och bara skriv =)
Soldansare sa…
Det kan väl vara bra att ha höga ambitioner ibland men samtdidigt ska får man passa sig för att göra till måsten och tvång sådant som ska vara glädje och lustfylldhet.

Populära inlägg