Bära böcker

Förra helgen var vi i Norrköping och förlustade oss på Bok-galleriet. Det är en förtrollad plats för en boknörd som mig. Hyllmeter efter hyllmeter med begagnade böcker i rum efter rum och ända ned i källaren. Redan trånga korridorer blir ännu trängre av bokhyllor som räcker ända upp till taket.
Här finns frimärken, gammal vinyl, dvd-filmer, vykort och gamla möbler också om man är intresserad av sådant. Ett rum är fullt av bara serietidningar.
Om man vill kan man få en kopp kaffe och låna ett schackspel en stund. I ett av rummen finns det också ett litet galleri med tavlor till salu.
Jag älskar det här stället och kan gå runt här hur länge som helst. Tiden för besöket bestäms av hur länge jag orkar bära omkring alla böcker jag tänker köpa. Vid kassan möter jag P med en likadan hög i famnen.  Vi släpar två stor kassar därifrån till bilen som vi, visa av tidigare skador, parkerat så nära som möjligt.
 
Även i Palma bär vi böcker. På en gata intill Mercat de Santa Catalina hittar vi en liten second hand-butik som drivs av en engelsk kvinna och mestadels för böcker på alla möjliga språk. Det är här jag hittar Night train to Lisbon som jag skrev om i inlägget nedan.  Här får vi köpa en extra kasse för alla böckerna. Innehavarinna säljer gamla använda kassar och sedan får man välja vilket välgörande ändamål pengarna för kassen ska gå till. Hon har flera insamlingsbössor på disken. Vi väljer de hemlösa hundarna. Kassen vi får buktar betänkligt för sin börda. Det är en sådan där miljövänlig historia som ska återvinnas och det står på den att den ska hålla i evighet, men jag behöver bara ta ett par steg ut på trottoaren så upptäcker jag ett hål i den.
 
I en park i övre ändan av blomsterramblan är det bok-”loppis” varannan lördag. Vi har med oss två stora shoppingkassar när vi åker dit. Jag tänker att jag ska ligga lite lågt med handlandet. De flesta böcker är ju på spanska och det är ju ett språk som jag egentligen inte kan. När vi åker hem igen har vi tre shoppingkassar fyllda. En av försäljarna förbarmade sig och gav oss en extra. När jag sitter och vilar mig i en trappa i parken med kassarna bredvid mig kommer det fram folk som tror att jag är en av försäljarna. 
Det är tur att det ligger en busshållsplats alldeles intill parken. Eftersom jag just håller på att läsa En man som heter Ove, tänker jag på hans fru Sonja som också köpte en massa böcker utan att kunna spanska när de var på semester. "Jag lär mig medan jag läser" sa hon och det är väl det jag också får göra.
 
Hemma i lägenheten i Sverige står det sju kassar med böcker i köket  Det är böcker som ska bäras vidare till andra bokloppisar, Myrorna eller liknande. Livet går i cirklar, ringar på vattnet som är runda men vidgar sig så att säga. Runt, runt bär vi våra böcker.
De är ett slags monument över vår lathet, de där kassarna, för de har stått där ett tag. De står där också för att det bär mig emot att skiljas från böcker, vilka böcker som helst. Det finns ju egentligen inga ointressanta böcker, är de hejdlöst dåliga är det ju också intressant på sitt sätt.
Men bort måste de bäras, förr eller senare, eftersom vår lägenhet inte är lika stor som Bokgalleriet i Norrköping. Annars skulle jag med glädje kunna tänka mig att bo på ett sådant sätt.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Skulle egentligen skriva ett långt inlägg om böcker man kom på att jag ska vara på bokcirkel om en kvart så det blir väl till att dra iväg.

Populära inlägg