Dockskåpsmöbler på spanska

Men nu till något roligare.

Det är när vi är ute och åker med buss 20 i Palma, bara för att se var man hamnade, som jag får syn på det.

"Titta, där har de dockskåp i hela fönstret!" hojtar jag till P och pekar genom fönstret mot en butik. 

"Då går vi av här." säger P och trycker på stoppknappen. Visst är jag tillsammans med rätt man?

Det är också han som begär att expediten ska slå in mina fynd i presentpapper.

"Du får inte öppna dem förrän vi kommer hem. Då blir det ju nästan en överraskning."

Än har jag bara öppnat ett av paketen, det med den pampiga Chesterfield soffgruppen.



Men så var det ju det där med målningen och tapetseringen och det där som jag har lite ångest för, eftersom jag inte är särskilt händig av mig. Jag laddar för det, det gör jag verkligen, och medan jag laddar så möblerar jag lite, bekantar mig med lokaliteterna.

Förutom de nya Palma-möblerna så har jag rotat fram mina gamla dockskåpsmöbler från när jag var barn. Jag hade inte ett av de klassiska Lundby-husen utan en gammal bokhylla som min pappa hade satt upp mellanväggar i och tapetserat. Jag älskade att leka med dockskåp redan då.

Matsalen



Salongen

I salongen kommer Leonard och Virginia Mason hålla litterära salonger på tisdagarna när de har anlänt. Det blir nästa steg.

Man kan ju tycka att jag är lite larvig om man vill. Säkert kan man göra analyser och tolka in en massa i detta att jag för mitt liv inte vill ha ett riktigt hus att renovera och möblera. Att jag inte ens är särskilt intresserad av inredningen i den lägenhet där vi faktiskt bor. Det går säkert att psykologisera kring det. Men jag har inte riktigt tid, jag är upptagen med att fundera på vilket lim jag ska använda för att limma fast trapporna i entrén och var jag kan få tag i några snygga stenplattor att lägga framför dörren.