Om citat och spikar

Det finns ju andra citat, som inte handlar om skottar och julgranar. Citat som tydliggör sådant som man inte själv sett ordentligt, sådant som man känt men inte kunnat få grepp på, sådant som någon annan formulerat så att det går att få tag i. Citat som gjort något vagt till en sådan där spik som bergsbestigare slår in i berget och fäster sin lina i, livlinan. Precis en sådan spik kan ett bra citat vara. (Jag är själv oerhört förtjust i den där bergsbestigar-metaforen, måste jag erkänna..)

Min bloggvän Skatan har ett sådant bra citat just nu, till exempel. Det handlar om att det är bättre att skriva någonting, även om det bara är svammel, än att inte skriva något alls.
Och det håller jag fullständigt med om. Sedan kan ju nödvändigheten att pracka på andra det man svamlar diskuteras men det kan ju också handla om att man är allt för självkritisk till det man skrivit, att svamlandet faktiskt kan innehålla en del guldkorn och då var det ju tur att man svamlade.  
 
Jag fyller på med ett annat citat om skrivande från den bok jag läser just nu:
 
You're not really awake when you don't write. And you have no idea of who you are. Not to mention who you aren't.

Det är från Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier, en fantastiskt bra bok som jag varmt kan rekommendera. Det är den lätt tråkige och inrutade läraren Gregorius som plötsligt på grund av ett ovanligt möte på den bro som han alltid, alltid korsar på sin väg till arbetet, plötsligt befinner sig på nattåget til Lissabon i jakten på författaren Amadeo Prado. Gregorius har av en slump stött på en text av Prado som skriver på portugisiska, ett språk som Gregorius från början inte alls behärskar. Det är Prado som skrivit ovannämnda citat om att skriva. Att jag återger det på engelska beror på att jag först hittade boken på det språket i en second hand butik i Palma. Jag hann inte läsa klart boken medan vi var där och jag fick inte plats med den i bagaget. När jag hittade den här hemma var det på svenska. Det var en lite underlig känsla att byta språk mitt i.
 
I min översättning lyder citatet så här:
 
Du är inte riktigt vaken när du inte skriver. Och du har ingen aning om vem du är. För att inte tala om vem du inte är.
 
 Och så är det ju med skrivandet, det förstärker det upplevda. Du bearbetare det på ett djupare sätt om du formulerar dig kring det som händer dig, än om du inte skulle göra det, tror jag. Knådar och formar händelsen till en spik, en sådan där spik som bergsklättrare hakar fast sin lina i.
 
Det är något helt annat med att fotografera en händelse. Kameran kommer liksom mellan mig och det som sker och när jag fotograferat mycket på en plats känns det som om jag inte riktigt har varit där. Jag klarar inte att göra båda, både vara och dokumentera.
Att det är annorlunda med skrivandet har väl också att göra med att man först upplever och sedan skriver, oftast. Du förväntas inte göra båda samtidigt.
 
Så en hyllning till språket och glädjen i skrivandet! Ett tack för möjligheten!
 
Sedan är det mycket möjligt att jag inom kort kommer att skriva ett inlägg om vilket av att bara vara, utan att dokumentera. Ett inlägg om språkets ofullständighet, om dess förmåga att förminska tillvaron, och att det är något vi tillgriper för att vår intelligens är allt för liten för att vi ska kunna greppa det stora ogripbara som är livet och att detta skulle göra oss galan om vi inte hade språket att förminska det med. 
För språket är ju bara en blindkäpp i ett oändligt oöverskådligt kaos. (Idag är jag riktigt i metafortagen. Passa dig Ranelid, det säger jag)
Och detta , att jag kommer att skriva om språkets som handikappshjälpmedel istället för en källa till extas, beror på att jag är precis lika inkonsekvent som beskrivningen av Gud i Bibeln. Och jag tror faktiskt att vi är lite gudomliga allihopa, på den punkten liksom på en del andra.
 
 

Kommentarer

Loll sa…
Intressant och reflekterande inlägg, apropå detta att skriva. Man kan filosofera mycket och länge om ord, bilder och varande. För mig kopplar det alltid tillbaka till nuet. Vi är ju i ständig rörelse, bilden fryser nuet visuellt, just när vi passerar, orden är i rörelse tills de hamnar på papper eller skärm. Men de förlorar aldrig den tolkade rörligheten. Och varandet - det är aldrig stilla. Hmm.... och kram.

Populära inlägg