onsdag, juli 23, 2014

Den påträngande sommaren

Det går inte att bara låtsas att man är ute på en kryssning som ägde rum för mer än en månad sedan. 
Nej, jag tänker inte lämna oss skeppsbrutna  ute på Medelhavet, vind för våg, så att säga. Vi ska nog ta oss i hamn igen, men yttervärlden, den verkliga världen (vi kan väl välja att kalla den så för enkelhetens skull) tränger sig på. Sommaren är ju också en ganska påträngande årstid. Jag tror till och med att jag har kallat den förtärande, vid något tillfälle…
Juli brukar vara en månad när magkatarren blommar. Fast just den biten har blivit bättre. Men ändå.Jag har svårt att hantera den svenska sommaren. Sommaren i andra länder har jag inga som helst problem med, men den svenska…
Jag säger högt: ”Vad skönt att det ska bli bra väder i helgen, man behöver verkligen ha fått den där solen sedan när det blir vinter!”.
Och jag menar vad jag säger.
Några timmar senare passerar jag en löpsedel som skriker ut att nu kommer rekordvärmen, och jag får akut andnöd
Jag suckar över regnet och säger ”Ska det vara så här hela sommaren? Usch, vilket land det här är!”
Och jag menar vad jag säger.
Några timmar senare gonar jag ner mig i soffan med datorn och tänker: ”Gud, vad skönt att det regnar! Nu kan man ju slappna av och vara som en normal människa.”
Och det är väl just detta med vädret som gör det så komplicerat. Att den svenska sommarens öronbedövande vackra dagar är så få och att vi får betala för dem med oändliga månader av mörker. Det är så mycket som ska göras på de där öronbedövande dagarna;  man ska vara så jävla livsbejakande och grillande, badande, utflyktande och solande och så förbannat avslappnad och njutande att jag stressar sönder.
Den där augustidagen när jag första gången känner den där skärpan i luften som förebådar hösten, sprider sig lugnet. Äntligen!
 Men än så länge brinner sommarfebern och jag har i helgen checkat av den årliga minigolfen. I Ulla Billquists park i Örebro, faktiskt. Apropå saker som tränger sig på. Inte en enda viol såg jag i den parken, dock. Eftersom det var kortare lånetid på Maria Lang-biografin jag lånade samtidigt som Ulla Billquist-biografin har jag inte en aning om varför Ulla Billquist har en park i Örebro, men det lär jag väl bli varse så småningom. 

Inga kommentarer: