Flyget inställt

Inte kom jag iväg till Blåkulla, inte. Det fanns inga riktiga färdmedel att tillgå när det var dags. Den rejäla sopkvasten som brukar stå ute i entrén var borta i går morse. Kanske hade någon granntant hunnit före mig och svävade redan omkring på himlen med katten och kaffepannan och hucklet på huvudet.
  Eller också hade fastighetsskötaren förstått vad som var på gång och räddat undan kvasten kvällen innan.
  Sopborsten i tvättstugan såg alldeles för klen ut för att jag skulle våga mig på den och jag hittade ingen ny påse till dammsugaren. Så jag blev hemma i år.
  När jag kollade "programmet" för Blåkulla-festen på Wikipedia tänkte jag att det kanske var lika bra:

På Blåkulla festade man som på ett bondbröllop, man drack och åt och dansade och hade sex till ljuset av ljus som stuckit i kvinnors slidor medan Djävulen låg under bordet och skrattade så rummet dånade och helveteselden pyrde upp genom ett hål i golvet där man kunde se de pinade själarna i helvetet. Man dansade med ryggen mot varandra och gjorde allt baklänges mot hur man gjorde i verkliga livet, gifte sig med flera personer samtidigt och hade sex med Satan och djävlarna vars penisar var kalla och vars sperma var vatten och födde sedan grodor som sopades upp från golvet och maldes till smör. Då man sedan vaknade värkte kroppen, maten man åt hade försvunnit och gjort en hungrig och de gåvor man fått hade blivit spån.

Det var helt enkelt en sjuhelvetes fest, bokstavligt talat och jag har aldrig varit särskilt bra på det här med fester. Jag har hellre stannat hemma och läst böcker och så får det väl bli även den här påsken.

Glad påsk till er alla, hur ni än firar.