Show up

Jag vet inte om någon minns att jag tjatade länge och väl om att jag inte avlagt några nyårslöften utan istället ägnar mig åt practise i år. Om nån mot förmodan skulle vilja uppdatera sig kring detta kan man läsa det inlägget här.
Om det är någon som minns vad jag har valt för practise så kanske denne sällsynte person tycker att det borde vara dags, vara högtid, för mig att redovisa februari månads dikt. En dikt i månaden var det ju tal om. Hittills har vi bara sett en .
Men jag tänker inte redovisa februaridikten. Det är inte för att den inte är skriven, för det är den. Det är för att den inte är särskilt bra. Den har ingen bra rytm, inga bra bilder.
  Istället rekommenderar jag att ni lyssnar på månadens musik här intill: Luffarevisan. Temat är ungefär detsamma som i min februaridikt. Fast bättre paketerat. En dikt som handlar om längtan att ge sig ut på vägarna måste ha en bra rytm, det säger sig själv.

Det gör ingenting att februaridikten är en skitdikt. Det viktiga är att den är skriven. Sedan går vi vidare. Säger Nathalie Goldberg, min husgud i ämnet. Practise handlar om att göra det man bestämt att man ska göra. Show up. Vara där. Det handlar inte om resultatet.
  Det handlar om att inte ge upp om man missar sin uppgift en dag, utan att återkomma nästa dag. På't igen. Show up.

Annars går det ganska bra med mina olika practise. För jag har ju naturligtvis en lång lista. Så'n är jag. Jag är där. Jag gör dem. Har bara missat två gånger. Jag somnade visserligen under meditationspractisen idag, men jag var där. Jag var inte vaken, men där var jag.
  Emellanåt undrar jag varför i herrans namn jag valde just de här sakerna att ha som practise. Kanske borde jag ha tänkt igenom det lite mera. Men nu är det som det är och det är det vi håller oss till i år.
Fast marsdikten ska vara presentabel, om jag så inte presenterar den förrän i maj.

(Och nästa inlägg ska inte ha en titel på engelska.)