Blä!

I dag har jag varit så duktig. Jag har burit sopor till soprummet och sorterat dem i rätt kärl. Jag har bakat scones och diskat. Jag har skurat golven och städat. Det är rent och fint här hemma, ändå känns det lite som en bortkastad dag. Är det för de rena golven man lever?

Jag har slagits med datorn, som i ett obevakat ögonblick (jag hade gått ut i tvättstugan för att ladda en maskin) passade på att uppdatera sig till Windows 10 här om dagen. Det var ju förvisso trevligt att den hade vänligheten att spara det jag hade skrivit den här gången innan den satte igång, men det för ju med sig så mycket annat. Till exempel har min fullt fungerande skrivare, som jag nyss laddat med nya dyra toner, inga drivrutiner för Windows 10, visade det sig.

Och så när man så äntligen sitter där med datorn i knät och ska skriva det där inlägget om årets stora Valborgsbrasturné, rekordturnén, som jag har sett fram emot under kampen med allt det praktiska, är orden som ska läggas rätt i det bygget tunga som flyttblock, som bly. Jag klarar omöjligt att få dem att flyga. 

Jag lägger ner.
Men i morgon är en annan dag. Ryktas det.