Den stora brasturnén

Det var ett rekordår i år. 
Egentligen började det redan dagen innan Valborgsmässoafton, när jag passerade förberedelserna för den stora, publikdragande brasan vid slottet.  



Den brukar inte ingå i vår traditionella brasturné, helt enkelt för att det är så svårt att se själva brasan på sin flotte ute i vallgraven. Det är för mycket folk i vägen. Den enda gången jag har sett den ordentligt är det år då jag var med i vårkören och stod på första parkett uppe vid slottsmuren. Och visst var det vackert. 

Men när själva Valborgsmässoafton gick av stapeln var det alltså andra brasor som drog. Taktiken var upplagd så att vi skulle satsa på en avslutande huvudbrasa men på vägen dit försöka få med åtminstone någon ytterligare. 

På det första stället mötte oss en stor rishög. En rishög med potential, skulle jag vilja säga, vad Valborgsbrasor beträffar, men den var inte påtänd och det fanns inte något som tydde på att någon skulle tutta på den, heller. Åtminstone inte under några ordnade former. Vi for vidare. 


På ställe nummer två däremot fanns det ett ordentligt bål. Det kändes bra. Den inplanerade huvudbrasan, som skulle finnas lite utanför staden, var nämligen ett tidigare oprövat kort för vår del. Nu hade vi liksom säkrat en brasa, om den sista visade sig gå upp i rök. (Hm...)


Det var på vägen ut till den avslutande brasan som den verkliga bonusen kom. VI passerade inte mindre än sex stycken privatbrasor, varav den enda dokumenterade är ovan, lite rökiga brasa ute på ett gärde. Jag är inte någon skjutjärnsfotograf direkt och det bär mig lite emot att fotografera in i folks trädgårdar. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag säger att det fanns ytterligare fem. Eller ja, ni får tro vad ni vill.


Till slut var vi så framme vid finalen, den sista brasan och det var minsann ett praktfullt och dundrande bål. Gnistor och sotflagor regnade ned över manskören som sjöng vårens lov och det hela slutade med ett ståtligt fyrverkeri. 
Jag vet att det finns många skäl till att ifrågasätta det här med fyrverkeri: djuren, människor med krigsminnen  och miljön, osv, och jag kan förstå de där resonemangen. Ändå måste jag tillstå att jag är barnsligt förtjust i fyrverkeri. 



Innan jag till slut tappade så väl röst som (sångar)lust sjöng jag i kör i sammanlagt 14 år. Jag känner mig ganska färdig med den biten, åtminstone just nu, men två gånger om året saknar jag mitt tidigare körliv; vid juletid och valborgsmäss. 
Det är något med de där sångerna som alltid återkommer vid ett visst tillfälle, som skapar en stämning som man inte riktigt kommer åt på något annat sätt. Det är också det närmaste en stadsbo kan komma ett vårskri utan att bli inburad. Därför avslutar vi denna osedvanligt lyckade brasturné, där vi kan summera åtta och en halv brasa samt ett fyrverkeri, med blommande sköna dalar. 




VÅREN ÄR KOMMEN!

Kommentarer

Ulla Maria sa…
Tack för ett härligt, vårligt och humoristiskt inlägg. Brasturné synes helt klart som en tradition värd att ta efter. Tycker det var många fina bilder och förstår väl att du inte känner dig bekväm med att kasta dig in i folks trädgårdar för att dokumentera.
Tycker också det är mycket stämningsfullt med de traditions- och årstidsbundna sångerna. Även om jag inte själv förmår att hålla tonen kan örat och hjärtat ta till sig andras sång med glädje.
skogsnuvan sa…
Våran brasa nere i byn rök det mest om men kören sjöng fint och vädret var jättefint så det var en fin vårkväll och i vanliga fall brukar sista april bara vara skitväder och snö eller regn.

Populära inlägg