Lisa, Lisa
I går var det Lisa Ekdahls dag i Så mycket bättre. Lisa iklädd te-huva läsande Beppe Wolgers' godnattsagor i en stor säng med kramdjur. Lisa är Lisa och försöker inte vara någon annan, eller som någon tycker att hon borde vara. Och hon är som ingen annan. Det är så man blir en stor konstnär.
Jag har alltid älskat Lisa Ekdahl. Hennes första skiva är en av de största musikupplevelser jag haft. För några år sedan skrev jag om det här på bloggen:
April månads musik är Lisa Ekdahls Öppna upp ditt fönster. När jag hör den är jag plötsligt 18 år och tillbaka i min första lägenhet. Det är april och jag skolkar för att skriva klart ett specialarbete om kvinnan som var förebilden till Bellmans Ulla Winblad. Lisa Ekdahls cd går på repeat medan jag sitter i köket med de grönrutiga gardinerna och skriver på en elektrisk skrivmaskin, under tiden bälgar jag i mig litervis med te ur en keramikkanna.
Så här i efterhand tycker jag att det är lite komiskt att jag skolkar för att plugga. Liksom det här med teet. Medan andra i min ålder tjuvrökte bakom träslöjdslokalen i skolan för att se tuffa ut, tvingade jag mig att lära mig att dricka te, som jag vid den här tiden tyckte var en ganska vidrig tryck. Jag tyckte att det verkade så kulturellt att dricka te och jag ville hemskt gärna se kulturell ut. Mycket hellre än tuff.
Nu vet jag ju att det inte riktigt är april än men det är ju bara en tidsfråga. Så att säga. Och jag börjar ana den där Lisa Ekdahl-känslan nu; känslan av frihet i att ha en egen lägenhet, i att bryta regler (åtminstone sådär lite lagom), i att lyssna på en skiva som jag gått till skivaffären och köpt och sedan gått direkt hem och stoppat i cd-spelaren. Det där sista var en enorm frihetsmanifestation eftersom jag vuxit upp på landet och alltid varit tvungen att vänta på någon sällsynt buss och/eller att mina föräldrar skulle ha handlat färdigt på Konsum och druckit tillräckligt mycket kaffe hos någon äldre släkting innan de kunde skjutsa hem mig till stereon. Det var inget som helst kulturellt med att dricka kaffe. Kaffe var en förstockande dryck som förslavade förstockade äldre människor som inte visste något om livet, ingenting om Lisa.
Lisas första skiva är en stark frihetssymbol för mig. Den andra skivan Med kroppen mot jorden kom ut under en period när jag kände mig väldigt tung på jorden och inte särskilt fri. Lisa ligger lätt mot jorden, lätt och trygg. Medan jag släpade mig fram över den. Men det är en annan historia. Att lyssna på Lisa var hur som helst lisa. Lisa är Lisa.
Ekdahl-känslan.
Jag har alltid älskat Lisa Ekdahl. Hennes första skiva är en av de största musikupplevelser jag haft. För några år sedan skrev jag om det här på bloggen:
April månads musik är Lisa Ekdahls Öppna upp ditt fönster. När jag hör den är jag plötsligt 18 år och tillbaka i min första lägenhet. Det är april och jag skolkar för att skriva klart ett specialarbete om kvinnan som var förebilden till Bellmans Ulla Winblad. Lisa Ekdahls cd går på repeat medan jag sitter i köket med de grönrutiga gardinerna och skriver på en elektrisk skrivmaskin, under tiden bälgar jag i mig litervis med te ur en keramikkanna.
Så här i efterhand tycker jag att det är lite komiskt att jag skolkar för att plugga. Liksom det här med teet. Medan andra i min ålder tjuvrökte bakom träslöjdslokalen i skolan för att se tuffa ut, tvingade jag mig att lära mig att dricka te, som jag vid den här tiden tyckte var en ganska vidrig tryck. Jag tyckte att det verkade så kulturellt att dricka te och jag ville hemskt gärna se kulturell ut. Mycket hellre än tuff.
Nu vet jag ju att det inte riktigt är april än men det är ju bara en tidsfråga. Så att säga. Och jag börjar ana den där Lisa Ekdahl-känslan nu; känslan av frihet i att ha en egen lägenhet, i att bryta regler (åtminstone sådär lite lagom), i att lyssna på en skiva som jag gått till skivaffären och köpt och sedan gått direkt hem och stoppat i cd-spelaren. Det där sista var en enorm frihetsmanifestation eftersom jag vuxit upp på landet och alltid varit tvungen att vänta på någon sällsynt buss och/eller att mina föräldrar skulle ha handlat färdigt på Konsum och druckit tillräckligt mycket kaffe hos någon äldre släkting innan de kunde skjutsa hem mig till stereon. Det var inget som helst kulturellt med att dricka kaffe. Kaffe var en förstockande dryck som förslavade förstockade äldre människor som inte visste något om livet, ingenting om Lisa.
Lisas första skiva är en stark frihetssymbol för mig. Den andra skivan Med kroppen mot jorden kom ut under en period när jag kände mig väldigt tung på jorden och inte särskilt fri. Lisa ligger lätt mot jorden, lätt och trygg. Medan jag släpade mig fram över den. Men det är en annan historia. Att lyssna på Lisa var hur som helst lisa. Lisa är Lisa.
Ekdahl-känslan.
Kommentarer