100 minuter som förändrade livet

Vissa händelser är så starka och omvälvande att de delar in livet i ett före och ett efter. 

Jag tror att det var vår i luften när vi tumlade ut ur biografen den där kvällen i vetskapen om att livet aldrig mer skulle bli detsamma. 
   Vi hade väntat så länge. På den här tiden fanns det bara ett visst antal kopior av varje film som skickades runt i landet och vår lilla stad stod knappast först i turordningen. Men nu hade den äntligen kommit, den hade varit här, i 100 minuter hade den varit hos oss. 100 minuter som delade livet.

Några av mina kompisar som var med hade visserligen sett filmen en gång förut, i en annan stad, så de hade väl vetat något om vad de skulle få vara med om och det var kanske inte lika omtumlade som jag. Ändå stod vi sen i min farmors hall och väntade på mina föräldrar som skulle skjutas oss hem, och undrade hur vi någonsin skulle hämta oss efter detta. Mina föräldrar fällde nog en eller annan hånfull kommentar. När man är över 40 är det inte länge så vanligt att filmer förändrar livet, tyvärr, och det är lätt att titta småleende på en exalterad 13-åring. Nu minns jag inte vad de sa. Jag var väl inte mottaglig just då, jag hade bara moderniserad 50- och 60-talsmusik i huvudet, ett rött dis och doften av svett, damm och regn. Så intensiv hade upplevelsen varit att dofterna gick igenom bioduken. 
    
Mest av allt hade jag väl Patrick Swayze i huvud. Det var ju honom vi hade väntat på. Patrick Swayze från Nord och Syd , den av vackra män så fullspäckade tv-serien. Av alla dessa vackra män var det Swayze som hängde på min vägg. 
   Det finns ett foto i mitt album från den här tiden som föreställer mig och min kompis. Vi är på väg till en tredje kompis som har fått tag i Dirty Dancing på video! 
   "Vi kommer på lördag och tittar på den!" hade vi meddelat. 
   På foto syns det att vi gjort oss fina för Patrick Swayze, i alla fall tycker jag om att tänka på det så. Vi har tagit på oss jeanskjolar och våfflat håret med tång och är oerhört fnissiga. Om kompisen vi skulle våldgästa var lika glad vet jag inte. 
   Det var inte så länge sen. Det var nyss och det var en evighet sen. 
  
Nu läser jag i en tidning att Dirty Dancing fyller 30 år. 30 år så långt är livet efter Dirty Dancing. Patrick Swayze är död, Jennifer Grey har opererat näsan och själv gläds jag åt apotekets rabatt på ögonkräm anti age. 


Dirty Dancing-sandwishen på den numera nedlagda filmrestaurangen Click i Palma 

För något år sedan tumlade jag ut i vintermörkret från China-teatern med ett knallrosa programhäfte tryckt mot bröstet efter att ha sett  Dirty Dancing i musikalform. Visst är jag upprymd den här gången också, men det är skillnad på att vara 13 och att vara 40, det är bara så. Det är inte så vanligt att musikaler förändrar livet när man är över 40, tyvärr. Och så är det ett annat gnag i bröstet, en slags... besvikelse... och sorg.
Patrick Swayze var inte med.
Nu hade väl den förnuftiga delen i mig inte trott att han skulle kliva upp på en musikalscen i det lilla landet Sverige. I synnerhet som han, som sagt, är död. Men i bland är det svårt att anpassa sig till livet efter Patrick Swayze.

         



Kommentarer

Populära inlägg