Den tjeckiska tangodansörens otroliga liv

Efter den omtumlande upplevelsen av De obotliga optimisternas klubb   satte jag igång en närmast manisk jakt på fler böcker av Jean-Michel Guenassia. Jag hittade en: Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv. 

Med en sådan upplevelse som De obotliga optimisternas klubb i ryggen är det omöjligt att göra den här boken rättvisa. Den kan inte matcha helt enkelt. I början har jag lite svårt att ta mig in i den. Det känns som om det är en hinna mellan mig och karaktärerna. En hinna som kanske något berodde på att den här boken är skriven i tredje person istället för i första som optimisterna. 

   

Men när jag så upptäckte att några personer från De obotliga optimisternas klubb dyker upp i handlingen här, men i en annan tid än den som utspelar sig i den boken, går jag nästan ned i spagat av förtjusning. Det är så snyggt hur de liksom smyger sig på och ligger med i berättelsen innan jag till slut inser att ja, men det där är ju faktiskt...!

Historien utspelar sig på flera spännande platser Paris, Prag och Alger, under spännande tidsperioder andra världskriget och sovjettiden. Det är bra, det är gripande. Jag vågar nästan säga att det är lysande men drabbad blir jag inte, inte golvad. När jag lägger ifrån mig boken är jag inte till hälften kvar i den. Jag saknar inte personerna när boken är utläst. Jag undrar inte hur det går för dem. Men så är slutet på Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv  mer ett avslut, en punkt än en öppning ut i något okänt, som i De obotliga optimisternas klubb

Originaltiteln är La vie rêvée d'Ernesto G. Jag hade översatt det till  Ernesto G's drömliv, eller Livet, som det drömdes av Ernesto G och inte Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv som jag kanske tycker är en lite.. spekulativ titel. Men min franska är å andra sidan rätt så krackig, så jag är väl den sista som ska gnälla på översättningen. 

Men läs inte baksidestexten det säger jag bara. Det är inte ett råd, det är en direkt order. Den fullständigt dödar boken. Läs den inte!