Samtal med en mor
På hemväg från en utflykt till Linköping pratar jag med min mor i telefon:
"Linköping är en stiftsstad, visste du det?" undrar hon med lärarinnerösten.
"Jo, de hade ju en domkyrka. Vi var där och tittade, så jag..."
"Du kanske inte vet hur många stift vi har? Vi har 13 stycken. Du kanske inte vet vilka stiftsstäderna är?"
"Nä."
"Herregud! Det som vi fick traggla med i skolan och nöta och nöta och lära oss utantill."
Hon har något av "dagens förtappade ungdom" i rösten.
"Mm.." säger dagens förtappade ungdom (det vill säga hennes 42-åriga, obildade dotter) giftigt. "Har du någonsin haft nytta av den kunskapen senare i livet?"
"Ja-a" fnissar min mamma. "Jag brukar ligga och rabbla upp dem om jag inte kan sova på nätterna och då somnar jag strax."
Sensmoralen av denna historia är alltså att ingen kunskap är att förakta och att det är bättre att lära sig stiftsstäder än att knapra stilnoct.
"Linköping är en stiftsstad, visste du det?" undrar hon med lärarinnerösten.
"Jo, de hade ju en domkyrka. Vi var där och tittade, så jag..."
"Du kanske inte vet hur många stift vi har? Vi har 13 stycken. Du kanske inte vet vilka stiftsstäderna är?"
"Nä."
"Herregud! Det som vi fick traggla med i skolan och nöta och nöta och lära oss utantill."
Hon har något av "dagens förtappade ungdom" i rösten.
"Mm.." säger dagens förtappade ungdom (det vill säga hennes 42-åriga, obildade dotter) giftigt. "Har du någonsin haft nytta av den kunskapen senare i livet?"
"Ja-a" fnissar min mamma. "Jag brukar ligga och rabbla upp dem om jag inte kan sova på nätterna och då somnar jag strax."
Sensmoralen av denna historia är alltså att ingen kunskap är att förakta och att det är bättre att lära sig stiftsstäder än att knapra stilnoct.
Kommentarer