lördag, juli 01, 2017

Sommaren är ursinnig och oemotståndligt

Det här är sådant som man inte pratar högt om. (Så jag lägger ut det på nätet.)

Det är juli, den mest komplicerade av alla året månader. Den mest krävande, frätande och förtärande månaden. Den här månaden då man ska vara glad och njuuuuuta av livet, ta vaaara på de vackra dagarna, för att inte tala om de vackra kvällarna. Man ska ligga och frysa och känna sig fet på badstränder och sitta med brinnande huvudvärk under gasande sol och äta mat medan måsarna lystet kretsar över ens huvud.

Det är in det att jag inte tycker att sommarkvällar kan vara vidunderligt vackra. Det är inte det att jag inte tycker om att sitta på en uteservering (i skuggan), att äta mjukglass, sitta på altanen och läsa, slippa pälsa på mig tjocka lager kläder för att inte frysa ihjäl eller åka på picknick med en engångsgrill. Det är bara den här känslan av tvång och måste. Att man måste njuta, man måste ta vara på...
Och så kommer det äntligen en mulen regnvädersdag då man kan slappna av och vara som en vanlig människa.


sommaren var ursinnig
och oemotståndlig
om vartannat

det fanns inget mjukt
för den att landa i

en del njöt
av ovissheten
och den milda
misshandeln
andra
noterade en
ökad produktion
av magsyra
och en märklig
vilja att var till lags
som varade ända in
i november

/Sanna Hartnor

1 kommentar:

Loll sa...

Ja sommaren kan vara ofantligt kravfylld och där försvinner njutningen - jag tror det kommer ut det där passa på tvånget som springer ur den nordiska sommarens korthet. Den okände diktaren MÄkinen skrev följande poem på en anslagstavla på 70-talet: Tältet vacklar, muggen reser sig, hit med flaskan Sinnika! Sommaren i Finland är kall och kort. :-)