torsdag, juli 27, 2017

Hallon?

I min svarta anteckningsbok har jag en lista med idéer till blogginlägg, sånt som ska skrivas någon gång "när jag är död och äntligen får koncentrera mig" för att låna ord av Tranströmer. Ibland är den där listan helt tom och det verkar som om det aldrig ska infinna sig något att fylla den med. Ibland är den full med saker som jag inte förstår varför jag någon gång tyckte att jag borde skriva om. Just nu toppas listan av "Min hallon."
!
Hallon? Varför skulle jag vilja skriva något om hallon och i så fall vad. Jag har ju ett mer intimt förhållande till röda vinbär annars. Och vadå "min"? Vad var det för språkkollaps jag led av när jag skrev det där? Eller menade jag något särskilt med detta?
Ja, ja, det står ju på listan, så jag gör väl ett försök då. Hallon, alltså:

När jag var barn hade vi flera yviga hallonbuskar i trädgården. De stod så tätt sammanväxta att när vi skulle plocka hallonen var man tvungen att ha stövlar på fötterna för att skydda sig för ormbett, och buskarna själva rev långa revor på armarna så att det såg ut som man hade självskadebeteende i flera veckor efter att man klivit ut ur snåren. Fast det visste man inte eftersom det uttrycket inte var uppfunnet ännu.
  Senare planterade vi några buskar med jättehallon lite längre bort i trädgården. De var verkligen jättestora och var jättegoda. Här kunde man gå runt buskarna när man plockade och behövde vare sig bli ormbiten eller sönderriven.
  Man kunde också plocka vildhallon i skogen. De var ofta jättesmå och ofta maskätna, men de var också de godaste av alla. Det där att de var maskätna var inget som bekom oss så mycket. Det gick att äta både hallon och mask, allt annat var bara pjåsk.
   Jag följde med min mamma när hon plockade vildhallon nära en gammal ödetomt som jag hade döpt till Brända gränd. Huset på tomten hade brunnit ned för länge sedan och bara skorstenen var kvar och stod upprätt i de utbrända husresterna. Medan min mamma plockade satt jag på en klipphäll och byggde ett dockskåp av stenar. Jag lade ut stenarna i rader som på en ritning, med sovrum, kök och vardagsrum och sedan flyttade andra stenar in i huset.

Hallonen plockades i en treliters-hink i rostfritt stål. Den fylldes, man fick gå hem och tömma och sedan börja fylla den på nytt, tillgången var oändlig och gratis. Nu för tiden kan man köpa en pyttefnaskask med hallon för 30 kronor eller mer. Det känns en aning desperat att föra sin, av Bodil Malmsten stulna, devis att det inte var bättre förr, det var bara förr, i sådana här lägen.
Något som definitivt är bättre nu är att man slipper äta hallon och mjölk till efterrätt. Att hälla mjölk på hallonen är att fullständigt föröda dessa goda bär. Att hälla mjölk på något är över huvud taget är att föröda, vad än det är man häller mjölk på. Det händer att jag oroar mig för hur det ska bli när jag blir sittande på ålderdomshem och inte kan förhindra att man häller mjölk över min saftsoppekräm från Bob. Men nu var det ju hallon det skulle handla om.

Eller inte. För kommen så långt upptäcker jag att det inte alls står "min hallon" i min lista. Det står "Min kanon" och jag minns att jag tänkt att jag likt Bodil Malmsten ska göra en lista över för mig viktig och avgörande litteratur.
Jaha.

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Tack för det inlägget. Hallon är mina favoritbär Finns inte godare. Hoppas det blir sådana iår. Hjortronen verkar det bli dåligt av efter vad jag sett. Ska ge mig iväg i eftermiddag med båten och leta upp ett ställe som ingen vet. men åter till Hallon. Det är synd att dom växer där det är så oländligt att trampa omkring bland sten och ris och som tur är så har vi inte så mycket ormar här. Vet ingen som någonsin sett nån Ha en fortsatt fin sommar och ät hallon allt du kan.