tisdag, mars 27, 2018

Min farmor var ingen vaskare

Om min farfar var en stugsittare som inte gillade resor och kalas, så var min farmor raka motsatsen. Till och med sedan hon blivit dement såg hon fram mot jular och födelsedagar, och personalen på äldreboendet hade ibland svårt att få henne att sova på nätterna eftersom hon var tvungen att planera vilka kakor hon skulle servera på morgondagens (visserligen inbillade) kaffekalas.
Hon for på utflykt med Centerkvinnorna, Larssons bussresor, De synskadades riksförbund, De handikappades riksförbund och sedermera PRO. Hon drömde om Tyrolen men kom aldrig dit.

På en resa till Finland stormade hon och hennes kompis Kross-Nisse (!) taxfree-butiken på färjan, en halvtimme innan den öppnade. Min farmor skulle köpa en flaska champagne till sin 50-års dag och den skulle inhandlas NU, inte om en halvtimme. Om jag känner min farmor rätt så hade biträdet som slängde ut dem, för utslängda blev de, det ganska svettigt ett tag. Min farmor var världens envisaste människa. Förmodligen var det full cirkus.

Full cirkus ska det också ha varit kring den där champangeflaskan när den stora dagen infann sig och den skulle drickas upp. Champange var ju inte något som en småbonde drack var och varannan dag på den här tiden.
   Eftersom man ansåg att flaskan riskerade att sprängas vid öppnandet var min pappa tvungen att öppna den utomhus och min farmor sprang efter honom med en rostfri bunke för att inga av de dyra dropparna skulle spillas på marken.  Jag kan se dem för mig: farmor med håret på ända, ivrigt framåtlutat höttandes med bunken och min pappa surmulet och ovant kämpande med korken. Jag kan höra dem småträta med varandra, min farmor bestämt instruerande och min pappa muttrande om vilka dumma påfund det är att dricka champange.
  Det dumma påfundet att hälla ut champange bara för att demonstrera att man har råd, hade ingen av dem hört talas om vid det här tillfället.




1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Härliga människor minsann