fredag, april 06, 2018

Skriket

På campingen 

Kapitel 14, i vilket den ilsket röda Rosalinda ser saker hon önskar att hon aldrig hade sett och WCT-mannen har problem med oroliga kajor

Det är den rödilskna kvinnan i den lilla skabbiga husvagnen som skriker, Rosalinda.

Till slut hade hon blivit riktigt förbannad där ovanpå sina sammetskuddar. Kunde den där WCT-klädde kliva omkring på campingen  o-WCT-klädd, i bara mässingen, varför skulle då inte hon kunna röra sig och bete sig hur som helst, varför skulle då hon (Hon!) ligga här och gömma sig och försöka andas normalt med fördragna gardiner. Hon har faktiskt saker att göra, tvätt att tvätta, till exempel...
  Med knyckiga ryck rafsar hon i hop alla möjliga kringslängda textilier i husvagen och stoppar ner dem i en korg och ger sig iväg ned mot tvättstugan som är inrymd på gaveln av campingkontoret.

Hon svär sig hela vägen ner till tvättstugan där hon börjar kasta in tvätten huller om buller i maskinen, hon har ett invektiv för varje plagg. Hon smäller igen luckan med samma ilska och kraft som hon slår igen sin husvagnsdörr. Maskinen startar med ett skramlande. Ett ovanligt skramlande.
Det låter som om det ligger något bakom maskinen och slår mot baksidan.
   Stånkande och flåsande böjer hon sig fram och klämmer sig in för att kunna se vad det är och när hon ser vad det är skriker hon.

Hur hon kommer ut ur tvättstugan vet hon inte men plöstligt har hon rundat hörnet och är på väg mot restaurangen och Claudille. Claudille måte få veta vad som ligger bakom hennes tvättmaskin!
Hon ser Claudille utanför restaurangen. Det verkar som om hon håller på att plocka upp något från marken. När Rosalinda kommer närmare ser hon vad det är.
    Det är den där rökliknande prinsessan som hon såg i sin kristallkula härom kvällen.
Hon tvärvänder och rusar upp mot campingen. Utanför tvättutrymmena sitter WCT-mannen och äter en ostsmörgås när den ilsket röda kommer emot honom skrikande med sina blöta kläder tryckta mot bröstet. Han hör henne skrika om pistoler och rök och frågorna flockar sig i huvudet på honom som oroliga kajor. Han reser sig upp och sträcker smörgåsen mot henne eftersom han inte vet vilken fråga som ska få förtur ut ur munnen och i samma stund ser han henne stanna upp ett kort sekund.
För att sedan falla till marken.

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

oj vilken spänning