Ännu en afton

På campingen 

Kapitel 23 i vilket hitills okända namn avlöjas och andra namnlös dyker upp

Det är ännu en afton på campingen. Solen ligger nära marken och färgar kullarna gyllene. Det är så tyst att det går att höra det raspande ljudet när de vita korna betar gräs där uppe på sluttningarna. Efter lunch hade det kommit ett regn, ett lugnt och stilla regn som sorlat mot WCT-mannen Torsten Sandströms tältduk under en och en halv timme.

  Men nu är himlen blå och klar och luften frisk och doftande som den bara är efter regn. Gruset i gångarna är fortfarande mörkt och fuktigt när den rödbrusiges fru Annmarie på nervösa fötter går med en tvättkorg under armen mot campingens tvättstuga. Hon kommer att få vända tillbaka med tvätten otvättad,  det sitter ett stort plastband med ordet "polis" över dörren. Men det vet hon inte än. 

   Borta vid de holländskornas tält hörs skrikande skratt. De ligger på en filt utanför sitt tält med en urdrucken vinflaska emellan sig. Den ena, den som Annmarie är nästan säker på har ett adamsäpple, vifftar med en korkskruv och en ny vinflaska. Tänk att de kunde vara så sorglösa efter en sådan här dag. 
 De verkar alltid så glada, tänker Annemarie, och ha så trevligt ihop. Hon går vidare med sin tvätt.
När hon har stoppat den i maskinen ska hon gå tillbaka till de sina som sitter utanför tyskarnas hus och väntar på att gasolgrillen ska bli tillräckligt varm. Tysken ska bjuda på grillat innan fotbollsmatchen. Sedan är de alla inbjudna att titta på matchen på den lilla, lilla TV.n inne i deras jättestora husbil. Men då tänker Annmarie gå hem till sina korsord.

Hon tycker att det är skönt att den rödbrusige inte ska titta på matchen hemma i deras husvagn. Då slipper hon hans frustande utbrott vid missade målchanser och svordomar när bilden börjar rulla. 

WCT-mannen sitter på sin vanliga bänk utanför toaletterna och äter kyckling ur en kartong. Han har också blivit inbjuden till tyskarna men tyckte inte att det passade sig att gå bort på middag en sådan här dag. 

   Bäst han sitter där kommer en motorcykel farande uppför kullen med en svart ryttare ombord. Den saktar in något framför toalettutrymmet men stannar inte utan fortsätter rakt in. Motorljudet slocknar och den svarta ryttaren kommer ut i sin skinnovell med hjälmen under armen. Håret är kletigt blanksvart på hans huvud och han ler mot WCT-mannen på ett sätt som Torsten Sandström känner igen från omslagen på tidskriften King. En tidning han visserligen aldrig har lästa själv men sett i Pressbyrån. 

  "Godkväll!" den svarte riddaren nickar mot WCT-mannen som viftar lite med ett kycklingben. Riddaren fortsätter hjulbent ner mot campingrestaurangen. WCT-mannen böjer sig fram och kikar in i toalettutrymmet och ser motorcykeln lutad mot ett av handfaten.