lördag, juni 16, 2018

Till skärselden med oss!

Jag hör fel när P läser på skylten vid utsiktsplatsen ovanför Palma:
"Oratorio virgin de la paz" läser han.
Jag hör purgatorio. Skärselden.
Och kanske hör jag rätt.

Vad är meningen med en utsiktsplats?
Är det att efter större eller mindre strapatser bli stående blickande ut över världen, stum av vördnad över hur vacker den är, världen.
Eller är det att knäppa en bild att lägga upp på något socialt medium, släppa sina tomflaskor, urätna chipspåsar, cigarettpaket, godispapper och annan plast och sedan fara vidare.
Det verkar vara det senare.
Och det är inte bara här ovanför Palma som det är så. Det gäller utsiktsplatser över hela världen.

Jag grips av ett våldsamt raseri. Ett raseri så våldsamt att jag vill fara runt i sluttningarna och rafsa ihop all plast, alla tomflaskor, urätna chipsar, cigarettpaket och godispapper och åka runt till alla som slängt det här och trycka ner det i halsen på dem tills de kvävs i sin egen skit. Jag vill utrota mänskligheten. För vad tillför vi världen annat än plast.
Till skärselden med och låt oss stanna där.

Jag inser att jag måste gå i terapi. Anger management.
Så att jag slutar vara så här mjäkigt fridsam och får ut allt detta raseri ur kroppen och verkligen får ovanstående gjort.

Inga kommentarer: