Hettar och pulserar

På campingen

Kapitel 34 i vilket inte heller Rosie tänker på pistoler

Inte ens Rosie, som hittade pistolen och för vilken den fick så ödesdigra konsekvenser, tänker på den just nu. Inte heller tänker hon på den där skrämmande rökliknande varelsen som hon först såg i sin kristallkula och sedan nere på restaurangen alldeles efter att hon hittat pistolen bakom tvättmaskinen, och som just nu , utan Rosies vetskap ligger och drar öronbedövande timmerstockar nere på campingkontoret.
   Nej, ingenting av detta tänker Rosie på där hon sitter bakom fördragna gardiner i sin röriga husvagn med händerna kring sin kristallkula. Hon känner hur den hettar och pulserar under hennes grepp. Hettar och pulserar.
Gert, tänker hon istället. Gert.
Och hon känner kristallkulan hetta och pulsera så att det dunkar i hennes tinningar.
Gert.

Utanför Rosies husvang cirklar WCT-mannen Torsten Sandström oroligt i sin WCT-overall med magen tittande fram över byxlinningen. Han har sprungit runt vagnen i över en halvtimme och dragit i sina byxor. Rosie har hört honom knacka på husvagnsdörren och sedan på fönstren, båda fönstren. Hon har hört honom ropa hennes namn. Men att det var så långt borta. Det var som om Torsten Sandström var flera mil bort från henne och inte alldeles utanför den papperstunna husvagns väggen.
Hon klamrar sig fast vid sin kristallkula.
Gert.

Torsten Sandström står handfallen utanför Rosies husvagn.
Vad ska han göra nu?
Det är frågan för dagen.
Han har knackat och ropat i över en halvtimme utan att få något svar. Ändå vet han att hon är därinne. För det måste han väl vara? Hon var inte i toalettutrymmet, han har sett efter. Och hon kan väl inte ha gett sig av under natten. Hon har ju ingen bil och han skulle ha hört det där han låg i sitt tält.
WCT-mannen drar i sina WCT-byxor. Plötsligt märker han att Den Utmärglade står ute på grusgången bredvid husvagnen och trampar nervöst. Han har inte sin svarta hatt på sig i dag heller. Han har den inte ens med sig. Han trampar oroligt på stället.
"Är hon inte där?"
WCT-mannen gnuggar sig i ansiktet och drar i byxorna.
"Jo...det är hon nog. Fast hon svarar inte."
Nu trampar de båda på stället.
"Hon..." Den Utmärglade drar på det. Hon har väl inte fått en infarkt till."
De tittar på varandra och trampar. Sedan beger de sig tillsammans mot restaurangen för att låna en kofot.