Jag fläker ut mig - med större iver än någonsin

När jag började blogga för 12 (!) år sedan bloggade alla människor (och även endel djur). Nu för tiden är det inte särskilt "inne" att blogga, många har fallit ifrån helt eller vänt sig till mer snuttiferande medier som Instagram och Twitter.
Och visst förekommer även jag på en del av de där "kortare" utrymmena men annars brukar jag med skämtsamt högmod säga att det där Instagram och Facebook är allt för trånga för en sådan som jag. Jag behöver gott om plats att breda ut mig med allt klokt jag har att säga.
Så därför fortsätter jag bloggandet med större iver än någonsin.

I början av mitt bloggliv diskuterade jag det här med bloggar med en bekant som föraktfullt rynkade på näsan och meddelade att hon minsann inte behövde "fläka ut sig på Internet." Jag vet inte om hon hade glömt att jag bloggade eller om hon verkligen tyckte att det var det jag gjorde, fläkte ut mig.
Och kanske är det det jag gör.

Jag kommer att tänka på en ödslig, regnvåt bakgata i Lübeck ett nyår för många år sedan. I ett skyltfönster satt en bedagad donna på närmare 60 än 50, på sitt arbetspass med blonderat hår och en enorm byst som hotade att hoppa ur det syndigt röda nattlinnet. Det var inte första gången hon satt i ett sådant fönster, det såg man. Det fanns en yrkesstolthet i hennes blick och hållning, i hennes sätt att presentera sin inte längre så unga kropp som en åtråvärd vara.

Jag tänker inte dra några vidare paralleller mellan den där madamen och mig och våra livsvilkor, annat än att hon har sitt fönster och jag min blogg. Så jag sätter mig till rätta i min gula fåtölj, med högburet huvud och ryggen rak, trycker upp barmen under hakan och sätter fingrarna på plats på tangentbordet, med större iver än någonsin.

Kommentarer

Anonym sa…
Det gör du helt rätt i. Det är en fröjd att läsa din blogg!
Soldansare sa…
Tack så mycket! :)
skogsnuvan sa…
Bravo bravo Du och jag vi kämpar vidare med glatt mod och det är så roligt att se bakåt Jag har 10 år nu och med min ålder glömmer man så lätt och då kan man verkligen gå in och se vad som hänt och ibland tycker man att det inte händer ett dugg men tittar man bakåt så är det rätt mycket. Jag kan tycka att det är lite synd att vi inte fått träffats i verkligheten för jag tror att vi skulle haft kul för vi är samma andas barn fast du skriver bättre och jag skriver utan plan.
Soldansare sa…
Tror också att vi skulle ha riktigt kul i hop och vem vet någon gång, kanske, kanske vi kommer att ses. Än är det inte försent. Och inte vet jag om jag skriver bättre direkt, du lyckas ju fånga en så bra och dra med en på utflykter och promenader i din trädgård. Dessutom är du mycket modigare än jag, och friare tror jag också.

Populära inlägg