Att dömas utifrån sitt utseende

En av mina bloggvänner har fått en sådan där utmaning, eller uppmaning, på Facebook: Han ska lägga upp en bild på en bok utan att skriva någon kommentar, i sju dagar. Inte samma bok alla dagarna, utan olika. 
Ingen har uppmanat eller utmanat mig men jag tyckte det verkade så kul så jag gör det i alla fall. Facebook styr inte mig, det är jag som styr Facebook, liksom. (Och det kan man ju inbilla sig om man har lust.)
Men eftersom jag känner att jag inte kan låta bli att kommentera (läs: pladdra på) om de här böckerna lägger jag en länk till bloggen under Facebook-bilden och det är ju bara på Facebook man inte ska kommentera. Smart, va? Internet styr inte mig, jag styr internet, liksom. 


Bok 2

Man ska inte döma någon på grund av hens utseende. Men sanningen är den att jag har hittat några av de bästa böcker jag läst genom att falla för omslaget. Betydligt oftare än jag hittat bra böcker på grund av baksidestexten. Att läsa baksidestexten kan tvärtom vara direkt förödande för läsupplevelsen. 


 

Jag älskar Carlos Ruiz Zafóns mystiska Barcelona-serie både för dess innehåll och dess vackra utanverk. Samtliga fyra böcker har den sortens omslag som jag trillar dit på. 

Den sist boken Andarnas labyrint har en omslagsbild tagen av Gabriel Casas någon gång under 30-talet. Originalfotot har jag sett på en Casas-utställning i Palmas forna Grand Hotel från modernista tiden, numera går det under det fruktansvärda namnet Caixa Forum och innuti är modernistan ett minne blott. Men bra konstutställningar har de. 

Jag brukar låtsas att bilden är tagen innfrån den bokhandel som också finns i Caxia Forum men den är från Barcelona, precis som Zafóns berättelser.



Kommentarer

Populära inlägg